Så gick denna helg också ungefär lika fort som de alltid gör… Tacksamhet känner jag över att det återigen är mjukt i backen och det har gått bra att träna ordentligt nu i några dagar.
Igår var jag ut på motionstur med Desideria och fick sällskap av Marie och Vicke. Det verkar så här långt iallafall som hon tagit senaste loppet bra, hon var så pigg, busig,sprallig och naturligtvis lite rivig så det är ytterligare en sak att vara tacksam över. Det brukar kunna vara så att det är lite svårt att få tillbaka henne till träningsformen med mera sänkt huvud och nacke i träning efter hon gått lopp och haft käk men inte i går, då hittade hon ganska kvickt tillbaka till sin träningsform så det känns bra att allt jobb med att få bort ”stjärnkikaren” ur henne faktiskt går framåt.
Det är ännu en sak man kan lägga upp på likhetskontot med dressyren och tävlingar. Där var man tvungen att variera formen mycket mellan tävling och träning. Red man i uppvisnings form för mycket blev det oftast så att det blev statiskt och man tappade elasticiteten och det byggdes upp spänningar. Variationen av form gjorde hela skillnaden i stretching och för att behålla mjukheten.
De hästar som lätt blev spända och av naturen ville gå högt fick man lägga naturligtvis lägga ner extra mycket tid på avspänning och en längre och lägre form.
Trodde kanske inte då att tänket idag i en helt annan gren ändå åtminstone för mig skulle vara ungefär desamma i en betydande del av arbetet hemma.
Jag hittade en gammal bild(ovan)på mig och Desiderias mamma Eli Tant och som synes sysslade vi också med ungefär samma sak redan då 😊.
Den undre bilden föreställer dottern Desideria från en dressyrpass i somras.
Malins Euphori 