Mycket helger och röda dagar att hålla reda på nu även om livet med hästar sällan ter sig speciellt annorlunda från dag till dag då rutinerna är desamma.
Igår blev det skrittur med Desideria, vilket hon konstigt nog aldrig har något emot, en del hästar kan ju vilja smyga iväg i trav för dels är de vana att det så man tränar men också för att de verkar som det tycker att det är tråkigt . Desideria är ju allt som oftast pigg men ibland tror jag hon kan läsa av ens intention av vad turen ska innefatta för hon bara går snällt och provar inte ens att trava lite.
Gemeaux och Tekna fick varsina rejäla träningspass idag , de sista för i år.⭐
Jag har ju nämnt förut att jag gärna läser självbiografier och olika människors egna berättelser om hur de tagit sig fram i livet, det finns alltid mycket visdomar att plocka upp och ofta mycket gemensamma grundtankar tex mellan olika idrottsprofiler i olika idrotter som har lyckats och sådant tycker jag är inspirerande att läsa om.
Just nu avverkar jag ” Den okända Kimi Räikkönen” om en av världens bästa Formel -1 förare som för övrigt är född samma år som mig.
Inte allt för långt in i boken säger han något som jag fastnade för och som nog vilken ryttare/kusk eller annan idrottsutövare kan känna igen sig i.
”Dåliga minnen kan också vara goda minnen. Alla tror att man gjort en dålig tävling om man inte tagit hem segern. Men genom åren har jag kört många lopp där man haft ett kasst startläge på gridden, typ plats X, och sen har man kört upp sig till femma eller fyra och man vet själv att ingen annan hade kunnat köra ett dugg bättre, men det tycks ingen fatta. Folk kollar bara att jaha, han kom etta, då måste det ha gått bra.
Loppet i sig kan ha varit hur tråkigt som helst, men kommer man först i mål utgår reportrarna från att man gjort ett kanonjobb. Ibland händer det att man sa att racet sög och var uttrist, och att dom andra förarna råkade ut för både det ena och andra och att man själv hade en jädrans flax och därför kom i mål som etta- ändå sa dom att man varit jävligt vass. Det är helknäppt.
I den bemärkelsen kan dåliga minnen vara goda minnen. Förstaplatser är allt som räknas, trots att alla inom stallet vet att den och den fjärde placeringen egentligen var en bättre prestation med tanke på omständigheterna. Men det är lönlöst att försöka förklara det här för nån som bara bryr sig om vem som står på pallen; folk stirrar sig blinda på slutresultatet. Jag kan ha goda minnen också av lopp jag aldrig slutfört, eftersom allt gick som en dröm ända fram till motorraset. 2002 drabbades jag av väldigt många motorhaverier, men ändå har jag en massa goda minnen från det året. Jag lärde mig massor, trots att allt inte gick vägen alla gånger. Men det kan publiken omöjligt förstå.”
Liknande uttalanden har man ju hört i andra sammanhang, vet att Kyra Kyrklund tog upp det en gång att den gången man kanske lyckas bra med något som varit en svårighet att utföra som man kämpat med extra mycket i ett program ,men att i denna klass är det så hård konkurrens att just denna gång så räcker inte slutresultatet till en placering , det kan ändå vara betydligt mer tillfredsställande för en själv än att man gör ett halvdant program men man vinner för att det gick ännu sämre för ens medtävlare.
Det där tycker jag man lätt kan känna igen sig i, när man försöker se helheten och det handlar om att utvecklas, det är inte alltid placeringen i resultatlistan visar på just helheten och vart man är på väg i förhållande till ens egna målsättning.
Kan verkligen förstå i bland att idrottsmän och tävlingsutövare kan bli grymt trötta på att förklara sig för media om resultatet blev sig eller så…
Bästa kommentaren någonsin måste ju ändå vara Ingmar Stenmarks :
”Hä löns int förklar för den som inte begrip nåt … ”
Malins Euphori 