Ni kommer väl ihåg Melker på Saltkråkan, det var ett uttryck han gillade att använda och jag minns ett avsnitt när det mesta han företog sig under just en dag gick käpprätt åt skogen och på kvällen sammanfattade han dagens tillkortakommanden med just det, denna dagen ett liv…
Å ibland då är det faktiskt ett jäkla liv, inledde morgonen med att inte ta mig från gården, när jag skulle till stallet, just denna dag också när det är lite bråttom, då vi skulle starta i lopp2 som gick 12,40, man har ju sina rutiner och jag brukar vilja släppa ut Desideria en stund på morgonen, sen är det ju det gamla vanliga, det ska mockas, blandas mat osv.
Snökanonen var ju igång här vid kommungränsen kan man ju säga, tog mig nästan upp på Armsjövägen men inte riktigt, försökte backa och sen gled vi en bit och satt fast i snödrivan.
Ok konstaterade jag -inte så bra, iväg tillbaks till huset och hämta spade och sen skottning och lite trixande fram och tillbaka, samtidigt som det snöar lappvantar i överljudshastighet.
Jippie efter många om och men kommer jag loss men då har väl bakrutan totalt snöat och isat igen och ser inte ett skit, fortsätter backa för att återigen hamna på glid och jajamen sitter fast i drivan.
Skottade, hämtade grus, halkade baklänges in i snödrivan på ett perfekt vis så att jackan och tröjorna under åker upp och överdragsbyxorna ner så jag får in all snö i ryggen medan jag ligger där ock krälar som en sköldpadda på rygg och inte bara nu blöt utvändigt av all snö som trillade ner, nejdå jag såg till att fixa så att jag var helt igenom dyngblöt och svettades som en gris efter allt skottande, det enda jag inte var, det var rosenrasande, vilket jag måste säga förbryllar mig så här i efterhand.
Det var just bara den tanken som dök upp för mig : Denna dagen-ett liv… och då kan man ju inte låta bli att skratta åt eländet istället.
Tur att man har snälla människor runtomkring, Thomas som skulle komma och lämna hästbilen åt oss på Wolmsta fick låna Alfs King Cab och tur var väl det för det var inte ens plogat på E4an. Hyundaien våran tilldömdes startförbud eller utegångsförbud om man så vill ,den fick helt enkelt vara hemma.
Vi hade packat all utrustning dagen före så det var ju tur, för all övrig planering stöp ju ganska kraftigt.
Till slut kom vi dock iväg, puh. I övrigt var det ju en spännande dag för oss med start på ny distans för Desideria, 2640 m som betraktas som lång distans.
Usch man får ett halvt varv till att vara på helspänn när loppet väl igång. Hon snubblade till lite i starten och fick så småningom tredje par invändigt, vilket var mycket bra då hon verkligen behövde få ett schysst lopp. Det blev dock en del körning i loppet så farten hölls uppe. När de kom förbi där vi stod på sista bortre långsidan såg hon dock fortfarande pigg ut och kusken letade utrymme att ta sig ut, det var mycket hästar i vägen då de fick backa och runda flera i vida spår och hon spurtade jättefint till slut och tog sig i mål på en 3eplats.
Tiden blev fina 1.16,1 på distansen, en tredjeplats som kändes som en seger, så himla glad för denna hästen.
Det var en ny utmaning för henne och hon fixade det galant. Det var roligt att se henne i värmningen idag också för det är första gången jag lagt märke till att hon sprang och klippte med öronen.
Efter loppet var hon jättepigg och andades inte mycket, verkade mycket nöjd med sig själv, det ser man så tydligt på hennes kroppshållning hon blir liksom resligare och sträcker på sig lite extra.
Så ett bra slut på dagen blev det trots allt, och sen blev det lite extra fjäskande för Primadonnan med morötter och litet annat godis.
Hur är det man säger?
Alla hästägare tycker att deras häst är den bästa, eller den finaste i hela världen och vet ni ALLA har rätt. 🐎⭐❤️
Malins Euphori 