Åh idag kom filmen från Desiderias lopp i Gävle, den förra filmen vi fick från Bollnäs var så väldigt fint gjord med kanonmusik och såklart Euphoria-låten.
När jag tittade på filmen idag från Gävle så var jag tvungen att fälla en tår eller två, för det var så fint de hade efter målgången lyckats fått in låten, She’ s like the wind med Patrik Swayze från filmen Dirty Dancing,1987.
Har alltid gillat musiken från den filmen och det är ju låtar från den skivan som spelas på radion ibland och det är Time of my life, Hungry Eyes och She’s like the wind.
Det lustiga är att jag faktiskt tidigare tänkt på Desideria när jag hört den låten , hon har ju inte alltid varit en lätt häst att handskas med numera är hon ”gudomlig” mot för vad hon har varit. Det har funnits ganska många ”rivjärn” i moderslinjen bakåt så hon har ju något att brås på.
Det har varit mycket bakåtlagda öron, viftande bakben och huggande i galler både på Desideria själv och på hennes ”stosläktingar”, oftast har det sett värre ut än vad de varit men alla har älskat att försöka skrämma folk och har det lyckats om än bara så lite så har de blivit riktigt kaxiga och blivit bara värre och värre.
Dock brukade de ge med sig om man sa åt dem och inte backade. Därför var det en betydligt större utmaning med Desideria som inte lät vem som helst ens ta på henne om än så bara lätt och sa man åt henne så kom det ett framben blixtsnabbt.
Det tog ett tag men när man väl blev accepterad av henne var det lugnt och nuförtiden går det att säga åt henne att skärpa sig och hon fattar vinken.
Det händer ju ibland när man ska till veterinären eller det kommer nån massör eller nåt som ska greja med henne att hon verkligen blir ”skitgrinig” och spelar ut hela skrämselregistret.
Nuförtiden blir jag bara matt på att se henne då, jäkla pajas. Likväl som hon kan stå bakom ryggen på en och se jättearg ut och liksom gläfsa i luften men vänder man sig om så man får ögonkontakt då ser hon grymt oskyldig ut, – Jag som är så snäll, jag har väl inte gjort nånting.
Men just det där att hon är sin egen och man lite får förtjäna förtroendet har gjort att jag tänkt på henne när jag hört låten, för hon är som vinden, sin egen, och man är glad att man får vara med på ett hörn.
Den där vargblicken hon hade jämt i början har bytts ut hemma mest till något mycket mer harmoniskt och snällt och vargögonen tittar oftast bara fram när hon tävlar numera.
Vi har verkligen kommit en lång väg.
Malins Euphori 