Inspirerande människor

För ett tag sen lovade jag berätta om en inspirerande kvinna men tyvärr har det kommit en del emellan, men nu är det dags.

Helen Adams Keller föddes 27 Juni 1880 i Tuscumbia, landsort i nordvästra Alabama. 19 månader gammal drabbades hon av vad man på den tiden kallade ” hjärnfeber” dvs nutidens hjärnhinneinflammation.

Helen var väldigt illa därann och hoppet såg ut att vara ute, men tillslut gav febern vika och familjen gladdes åt vad de trodde var ett tillfrisknande.

Det tog inte så lång tid innan modern märkte att något inte stämde och att hennes barn inte var friskt.

Hon verkade varken se eller höra och det visade sig att hon blivit både blind och döv.

Hon var mycket intelligent och ofta märktes det att hon var frustrerad över att inte kunna tala.

Under uppväxten lärde hon sig att uträtta små ärenden men hon var fullt medveten om att hon saknade något.

Senare kom hon att skriva: ”Jag stod mellan två människor som kommunicerade och jag kände på deras läppar som rörde sig. Jag kunde inte förstå, själv gjorde jag likadant men utan resultat. Detta kunde göra mig så rasande ibland att jag sparkade och skrek tills jag var dödstrött.”

Familjen oroade sig över Helens situation och de blev mer och mer desperata att finna en väg ut ur tragedin.

När Helen nått sexårsåldern hade problemet vuxit till sådana proportioner att familjen inte längre stod ut. Helens mor Kate reste till Baltimore för att besöka en specialist.

Specialisten bekräftade deras värsta farhågor, Helen skulle aldrig med höra eller se. Läkaren rådde dock dem att kontakta en lokal lärare för döva barn – Alexander Graham Bell.

Vi känner honom mest som telefonens uppfinnare men utöver sin roll som uppfinnare hade han en passion för att hjälpa blinda människor att leva ett normalt liv.

Bell rekommenderade att Kate skulle ta med sig sin dotter och besöka Michael Agnanis på Perkins Institution i Massachusetts. Via Anagnos kom Kate och Helen i kontakt med Anne Sullivan. Anne hade själv varit blind, men genom en särskild operation hade hon fått tillbaka sin syn.

Anne förstod mycket väl Helens känslor och hon blev en otrolig hjälp för den lilla flickan. De skulle förbli vänner hela livet.

Anne började lära Helen alfabetets bokstäver som hon fick rita med fingret. Anne lärde henne dem genom att skriva på Helens hand.

Helen Keller kom att bli den första dövstumma personen som lärde sig att kommunicera med omvärlden. Det var oerhört svårt för henne att förstå betydelsen av ord, men tillslut gick det upp ett ljus för henne.

Den 5e april 1887 tog Anne med Helen till en vattenpump. Hon pumpade upp vatten och hällde det över Helens ena hand, medan hon skrev ordet vatten på den andra.

Helen sken upp och Anne kunde se att hon tillslut hade förstått. Genast ville Helen veta ordet för ”pump” och på vägen tillbaka lärde sig Helen namnet på allt hon rörde vid.

Hon frågade även efter Annes namn och fick svaret ”lärare”. Efter några timmar hade hon lärt sig trettio ord. Det dröjde inte länge innan Helen lärde sig att läsa blindskrift och s juenare att skriva både blindskrift och vanliga bokstäver.

Den 28 juni 1904 tog Helen examen på Readcliffe College; hon var den första dövstumma personen i världen som tog en Bachelor of Arts( motsvarar en svensk kandidatexamen). Hon ägnade sen större delen av sitt liv till att lära andra dövstumma att läsa och skriva.

Idag är känd över hela USA och hon besökte Alexander Graham Bell regelbundet och även president Cleveland i vita huset.

Under flera års tid reste Helen och Anne tillsammans och talade (Anne tolkade mening för mening) om sina erfarenheter till begeistrade skaror av folk.

Folk fick ställa frågor om Helens liv och Ann tolkade. De tjänade ungefär $2000 per vecka vilket var en stor summa vid den tiden.

Anne fick problem med hälsan under tidigt trettiotal och 1936 dog hon. Polly Thomson fick ta Annes plats vid Helens sida.

Efter andra världskriget reste de båda över världen och samlade in pengar till en Amerikansk fond till förmån för blinda människor runt om i hela världen.

1961 fick Helen sin första stroke och hon drog sig tillbaka från offentligheten. Det var dock ingalunda slut på framgångar i hennes liv. 1964 mottog hon det främsta priset en civil person kan mottaga i USA- presidentens frihetsmedalj . Ett år senare valdes hon in i kvinnornas Hall of Fame.

Arcan Ridge Helen Keller dog 1968 fridfullt i sin säng.

Helens mod,beslutsamhet var väl förankrat i hennes kristna tro, som var känd hos alla i hennes närhet.Blindheten kunde inte stoppa henne och hon sprängde gränser och utmanade vår uppfattning om handikapp. Hon arbetade under sitt liv mycket hårt för att ingen skulle se ner på någon som uppfattas som handikappad och statuerade ett exempel för tusentals människor .

Här följer några ord från henne:

”Samhället måste förstå att den blinde inte är ett geni, ej heller ett missfoster eller en idiot. Han har en hjärna som kan utbildas,en hand som kan tränas och ambitioner som han ska få sträva efter att förverkliga. Det är var mans ansvar att hjälpa honom att göra det bästa av situationen så att han kan få en tillvaro av ljus, ett liv där han ser det han har jobbat för förverkligas.”