Igår var vi till Solvalla, otroligt fina tävlingar med Jubileumspokalen och V75. Vi har ju startat V75 dagar förut men aldrig inom kupongen så det var debut på V75.
Usch jag var nervös igår på ett sådant där jobbigt sätt, inte för att det var V75 och så utan mer för att det har blivit rätt så tokigt för Desideria på just Solvalla och hon har fått en del jobbiga lopp men även underpresterat, allt har då verkat normalt innan men sen har det visat sig i efterhand att det varit saker som stört henne.
Nu sist blev hon för het och låg på så mycket att hon tappade luften, hon har ju till och från varit lite känslig i munnen och vi försöker köra med lite olika bett för att variera och sen efter senast har vi testat med en krysspärrgrimma och det föll ju väl ut och hon var tillfreds återigen.
Hon var väldigt harmonisk igår och det kändes bra, vi fick dessutom stå i ett betydligt lugnare stall än vi fått göra i princip varje gång vi varit där så det var toppen.
Loppet blev sedan på bästa sätt för hennes del, en resa invändigt och hon satt i princip där hon satt, kunde inte ta sig direkt någonstans , det var 4 hästar på samma sluttid och hon kom in som 5a. Hon hade gott om krafter kvar i mål så det blev ett vilsamt lopp utan missöden och hon fick känna sig precis så stark och duktig som hon är, mycket bra. ♥️
Det var som en stor, tung sten släppte från ens axlar. Hon ville bara käka hö och dricka efteråt och sen när vi packat ihop och skulle hem så lyckades vi komma ut på stallplan när segerdefileringen för Jubileumspokalen var och det var ett rejält ståhej – Stand up for the Champions dånade i högtalarna och hon stod en lång stund och kikade på allt spektakel nästan som hon insöp atmosfären.
Hon hade liksom inte några stora planer just då på att gå på transporten utan var mäkta intresserad av allt som pågick och hon slängde en lång blick efter Who’s Who när han kom av banan med hela sitt entourage.
-Nja sa jag tänk inte ens tanken.
-Mycket fin och duktig kille den där Who’s Who men ni är dock lite för nära släkt….
– Det vore ju inte så kul med ett föl som kommer ut och har glest mellan tänderna och spelar banjo…
Dock har inte Desideria sett filmen ”Den sista färden” så hon förstod nog inte poängen som jag försökte göra gällande där.
Men att de fanns gott om energi kvar igår var ju rätt tydligt för hon var bitvis ganska livlig på vägen hem, skönt 😊.
En annan trevlig sak var de goda räkmackorna som tränare och skötare blev bjudna på, smarrigt…
Idag har prinsessan mest chillat i hagen och sen blev det en ” jordning”.
Mysfaktor på den underläppen….
Tekna gick en motionstur idag och jag kom att tänka på hur mycket som hänt med henne på ett år, när hon kom till Wolmsta var hon väldigt mycket tränad men inte van att springa i backar, en del vill ju gärna dra på väl mycket uppför för det är roligt och sen blir de jättetrötta och tycker inte alls det är roligt, men hon var smart, hon var väldigt försiktig självmant faktiskt utan att man måste bromsa. Sen blev hon alltid mera taggad när backarna var slut och det bar iväg hemåt, successivt började hon få lite bättre tempo uppför och nuförtiden svischar det bara på ungefär som skidåkning i fristil hos dom som är i bra form och har bra teknik.
En häftig känsla , inte farten utan lättheten och drivet i steget som har kommit med styrkan.
Over and out för denna gång /M
Malins Euphori 