Vilken vecka det har varit… Yttre förutsättningar hm mestadels pissregn , inre förutsättningar förkylningen from hell…
Igår var det dock hyggligt väder, till en början när vi startade i allafall , ”det blir alltid värre framåt natten” som en viss Skifs sa och det stämde ju väl även denna gång..
Desideria var väldigt skötsam på finkan på vägen upp och man blir ju lite lycklig när man lastar av och hon är superpigg och kastar med skallen och liksom tycks säga ”Bring it on”.
Jag har ju haft en del dressyrhästar som kunde va rätt ointresserade hemma och uttråkade men som liksom levde upp när de kom ut på tävling, det var den känslan hon gav i går. Det är ju det också att hon kan ju vara så grymt krävande hemma ,kan reta gallfeber på vem som helst det är slaggjord på och hela kittet sen när hon kommer bort på tävling är det precis rätt stimulans.
Hon var lugn i värmning och bakom bilen så det kändes bra.
Precis när vi gick ut från stallet mot defilering ropades det i högtalarna om en lös häst på stallbacken och vi hann inte mer än ut ur stallet så kom den mycket riktigt i full sula rakt emot oss . Desideria kunde vi lugnt styra in mot stallväggen så den kunde fortsätta förbi oss och sedan vika av bakom stallbyggnaden. Vi vände tillbaka till stallet, sånt där kan ju ta tid men det löste sig fort och det verkade efter omständigheterna gått bra med hästen, kusken däremot har jag kunnat läsa mig till ådrog sig ett brott på en handled.☹️
Det var ju hästar på gången i stallet och vi fick ju brått ut igen när de fångat i löshösten och kallade till defilering, duktiga Desideria ”ryggade” ut ur stallet med vagn och ja mer är 6 steg även om de inte var sammanhängande så hon fick med beröm godkänt av den gamla dressyrdomaren/ numera amatörtränaren.
Just då var man ganska glad hon inte tillhör den där kategorien man öppnar dörrarna och beordrar alla ställa sig i säkerhet innan man knäpper loss.
Av loppet såg vi inte mycket in real life då det var mörkt och dimmigt och dålig sikt från där vid stod, såg att hon tog galopp och några sedvanliga hoppsa hoppsa steg innan hon hoppade in i trav då bilen började rulla.
Hon kom iväg och det blev lugnt och bra med en resa invändigt och jag hann se hon tog sig ut i andra spår och i tredje i ingången till sista sväng, sen såg vi inget men att banreferenten nämde att hon gick bra till slut och det var väl det bästa man kunde höra i det läget så det kändes bra, en bonus då när de kom av banan och kusken sa att de kom in på en 2a plats.
Det kändes som en seger efter allt som varit de senaste starterna. När jag sen tittade på filmen blev jag så glad, blev ett bra lopp och så fint hon avslutade.🙏
Hon är ju en sån som ganska tydligt visar vad hon tycker och hon var såklart av adrenalin uppe i varv men inte arg utan liksom tillfreds, hon visst nog att hon gjort det bra. Hon tog värdigt och förnöjsamt emot våra hedersbetygelser och lite godis efteråt, finaste bruttan…
Idag lördag fortsatte regnet from hell( det måste vara därför det heter Hällregn) och vi passade faktiskt på att köra en ordentlig runda med gänget som inte varit till Umeå för det spåddes ännu värre väder till söndagen.i hagen blir de ju mest stillastående tycker jag när det är dåligt väder. Det jag slogs av var att de var väldigt nöjda över att få gå ut och träna trots rådande väderlek. Inga ledsamheter där. Det var väldigt glada och pigga hästar som var ute och tänk vad mycket lättare allt blir med ens.
Annars har det här ju redan varit en vecka där man som hästmänniska redan fått tagit fram ”pannbenet” trots att vintern ännu inte ens är här ännu.
Själv har jag på senaste tiden träffat på Pegasus i många sammanhang både i meditation, drömmar och när jag gjort kortläggningar därför kunde jag inte låta bli att skratta när vi stannade bilen vid inskrivningen för att hämta nummerbrickorna i Umeå och jag såg skylten för banans hästshop som även den heter Pegasus, så man kan säga att den bevingade hästen varit ganska närvarande lite varstans den senaste tiden , ett gott tecken. Ungefär så här brukar han se ut när han dyker upp …
Malins Euphori 