Magkänsla…

Nu blir det ett lite annorlunda inlägg, det blir bra detta också att det blir sparat med tanke vad som blir framledes, så länge jag kan minnas nästan har min mage spökat, åtminstone någon gång sen gymnasiet, fick ofta ont i magen efter jag ätit och att rida efter jag ätit var stört omöjligt, diagnosticerades med IBS och efter det har man faktiskt inte fått mycket hjälp, lite lärde man sig vad man kunde äta och inte, har testat mot födoämnesallergier osv, de sa inte mycket men har självmant uteslutit vissa saker ändå.

Åren har gått och man har faktiskt vant sig en del vi de begränsningar det innebär, när jag red och tävlade var det ett väldigt sjå med både, hur när och vad man skulle äta, för att inte tala om när man är på resande fot, är definitivt sämsta sällskapet eftersom jag inte vill äta för rädslan att bli dålig, så ja man blir antingen betraktat som tråkig, snål eller att man har ätstörningar, vad som nu är värst… Förut har jag haft bättre och sämre perioder och problemen kom ofta i skov men däremellan kunde det vara ganska lugnt, men nu under hösten har det eskalerat så till den milda grad att det blivit i det närmaste outhärdligt,

Jag var till vårdcentralen för ett tag sen och ja det var ju inte så mycket mer de kunde göra nu än de gånger man sökt förut så jag bestämde mig för att testa något annat, jag är ju öppen för alternativa lösningar.

Nu har jag fått hjälp med ganska mycket och fått en riktning i hur jag ska lägga upp kosten och nu ska det bli väldigt intressant att se vad som händer framöver.

Det kommer bli en hel del uppoffringar men det känns som det är dags nu.

Magproblemen och migränproblemen har visst också hängt ihop så nu får vi se hur det blir med migränen också.

Spännande tider 🙏