Så här i slutet av året är det ju vanligt att man summerar det som har varit gör olika krönikor osv och jag tittade tillbaka lite i bloggen och ifjol vid den här tiden summerade jag 2018 som ett bra år, Desideria hade ju kommit igång och börjat starta och gjort bra ifrån sig och vi såg framemot det nya året med tillförsikt.
2019 blev året då hon tog sin första seger för oss på en grymt lerig bana med linjestart den 3e Januari. Hon har verkligen startat frekvent under året och har hållit sig fräsch och fin, peppar, peppar något vi varit tacksamma över.
Gävlebanan har varit bra för henne och hon och Jessika tog två segrar i deras amatörserie och det gjorde så småningom att jag vann den sammanlagda serien för amatörtränare där, så jätteroligt och ett toppen pris, ett presentkort på Gävles travshop, mycket uppskattat.
Den där dagen i slutet av Maj på Gävletravet när hon fick den då regerande världsmästaren James Macdonald i sulkyn är ju en dag man sent ska glömma. Hon var verkligen bländande fin denna dag och vann loppet från utvändigt ledaren.
Sen har det ju som vanligt både varit upp och ner med olika saker och detta år inget undantag, ibland är det flip och ibland är det flopp men oavsett hur det går så kan man vara säker på att man lär sig mycket.
Några härliga tävlingar på Rättvik hann vi med i somras med fina prestationer flera 12-tider och så småningom också en seger.
Det var riktigt roligt också att Patrik fick vinna med henne på Bergsåker under hösten, han som varit med från början med tävlingarna här i Sverige.
Så när man summerar året så är det faktiskt så att den här finurliga och arga ”höperuken” är vår hemmabana Bergsåkers segerrikaste häst med 6 årssegrar. På topplistan i hela Sverige ligger hon på 3eplats bland 5-åringar och äldre, sulkylopp. Riktigt coolt..
I topp på Bergsåker ligger också hästen Klose och det är häftigt att han är efter Eli Sea som är en min pappas uppfödningar och Desideria är ju också sprungen ur pappas stostam, jag tror han hade varit väldigt stolt över detta om han varit med oss fortfarande.♥️
Jag tyckte vi låg bra till med Tekna också och vi kvalade i våras och var ut i tre lopp och även om hon galopperade och strulade lite så lyckades hon ändå knipa en slant vid två tillfällen, det är ju en jättefin häst med ett otroligt ”batteri” så där kan man nog säga att det finns så mycket som inte kommit ut ännu men jag ser framemot nästa år med henne ,hon har fått lite tid och jag tror hon har behövt det.
Desideria tappade hela sin säsong som 3åring pga sjukdomar vilket var tråkigt men det är det där med ” tur eller otur” vem vet, hur många gånger har man inte varit med om något som verkade som ett nederlag eller otur just när det hände men i efterhand ledde till något som visade sig vara bättre i längden.
Åhlunda Muscleman kom ju in i bilden i slutet av året och tog en slant i sin första start för oss och såg ut som han var på väg in på en bra placering senast när han rumplar till på upploppet och var nära att galoppera och tappade fart det var synd men vi jobbar på och han känns bättre och bättre men nu finns det inga lopp och han har dåligt med poäng så det är lite svårt att få starttillfällen men det vänder väl så småningom.
Sen är det ju det här med allt man lär sig, det var en sak som slog mig nu precis med tanke på att det varit storhelger och man har både ätit och druckit en del gott som man inte normalt annars stoppar i sig och det märks ju direkt i måendet, hur man orkar, för min del hur magen funkar och inte minst hur kroppen känns, sen vi lade om kosten har jag knappt haft huvudvärk eller ont i kroppen och jag har ju fått lära mig om phvärden, oxidation ,mat som skapar inflammation, hur man påverkas osv.
Allt detta har man ju fått lära sig när det gäller utfodring av hästar också men det blir lättare konkret för en när man själv upplever skillnader i hur kroppen känns pga av sin egen mathållning, för även om vi inte äter samma saker så finns det ju foder som är mer eller mindre bra för hästar också som mer skapar problem än den näring som behövs precis som det är för oss människor.
Sen är det ju det där med tävlingsmomentet även om jag nu tävlat dressyr och det inte ju inte direkt klassat som jättespännande och mycket action så bjuder det ändå på en spännande ögonblick innan man ska starta, de sista skälvande sekunderna precis innan…
De där sista skälvande sekunderna tror jag är något av ett gift, de är nu oftast precis innan startbilen börjar rulla, jag tror och hoppas på ett härligt år med nya spännande och skälvande sekunder…
Malins Euphori 