Walking on broken glass..

Det är nästan så det låter när man är ute och kör, bara is ibland till och med bar, hård backe i Januari, det är lite skumt, ordet vinterträning verkar få en helt ny innebörd..

Man kan ju trösta sig med att Varenne skrittade i träning 4 timmar om dagen, en tur på fm och en på efter middagen och det funkade ju bra för han, det blir väl bara lite väl långa dagar… 😊.Sen är det nog lite varmare i Italien.

Kan säga efter 2 timmars skrittpromenad så känns det som körsitsen sitter kvar i ändan rätt länge, men trots det känns de ändå bättre än efter 2 timmar i dressyrsadel, skavsårsplåster tack…

Näe det är inte jättekul nu.

Just det här med att det för närvarande inte är någon vinter fick mig att tänka på en sak, innan vi på Njurunda Ryttarförening hade något ridhus ,(ja det fanns faktiskt en tid , även om det är längesedan) då det inte fanns ens det lilla ridhuset, jag tävlade och tränade mycket på den tiden (tidigt 90 tal) och hatade vintrarn då det redan då väldigt sällan var någon så att säga vinter med underlag för att kunna träna.

Det var svårt att hålla igång och vintern skulle man ju liksom använda för att ofta lära in något nytt och förhoppningsvis befästa det så pass att man kunde rida de nya klasserna under nästa säsong, när man fick harva på mest i skritt kändes det stundtals rent ut sagt hopplöst och sen kom våren sent häruppe där vi bor och helt plötsligt träna på typ allt man inte kunnat göra och så började tävlingarna .

Hua man var mer än lovligt frustrerad många gånger och det kändes som man hade alla vädrets makter emot sig och man var helt inställd på att den enda frälsningen var att få ridhus. Vill tillägga att det inte är något fel på skritt, det är en tämligen underskattad gångart att arbeta med men en hel vinter blev rätt tradigt.

Sen kom ridhuset, underbart men då blev ju det kluriga att hitta tider då det inte var riskoleverksamhet och annat, men det gick att träna vintertid inomhus och där hade man definitivt en fördel jämtemot hur det är nu när man i huvudsak kör sina hästar, det är ju lite dåligt med ”takrakor” häruppe.

Pappa tyckte det var bra med ridhuset nära också på vintern , när det var som sämst underlag blev det en del longering och lösgalopp med hästarna där.

Det kan jag önska att man kunde göra nu ibland med, de brukade gilla att härja av sig lite på vettigt underlag.

Desideria har haft det lite lugnt efter det senaste äventyret och jag gruvade mig faktiskt för första turen efter vila men hon var faktiskt hur snäll som helst. Det blir lite Equiband nu också med henne framöver, det är en bra tid för sånt och Tekna varierar det med körning och det verkar bra.

Musse verkar ha tagit senaste tävlingen bra, blir bara kaxigare och kaxigare hemma.

Nä det är väl som så många gånger förr, det är bara att härda ut, det kommer bättre dagar.ä🌞 jag vet inte när, men de kommer…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.