Det är väl där vi är, någonstans mitt i vintern men man undrar lite när kommer bakslaget, har nåt minne av någon vinter då det typ inte var någon vinter förrän man börjat räkna ut den, då blev det snö så det stod härliga till ungefär varje dag.
Det hade faktiskt kommit lite snö uppe i skogen så imorse var det ett tunt lager krispig snö som frusit fast, finemang. Det var fint att köra på och pigga hästar.
Lite full i skratt över Musse som de två senaste turerna när man kört in i stallet och tagit bort vagnen så vänder han på gången och går och ställer sig på ut- och avselningplatsen helt självmant och sen står han där och ser mycket nöjd ut med sig själv.
Han är verkligen en härlig häst att hålla på med och mer och mer påminner han om en annan brun herre som var mycket speciell för mig, det var en stor halvblodsvalack som mestadels jobbat som hopphäst men som skolades om till dressyrhäst på ålderns höst.
Hihi minns att jag hade en film på vår första dressyrtävling, vilken cirkus, han försökte hoppa över staketet så fort han fick det framför sig, han laddade mot det på varenda kort och långsida, man kan säga att det blev en ngt ryckig uppvisning, till klassen efter hade han lugnat ner sig betydligt och så småningom blev han en riktigt duglig pålle i LB och LA klasser.
Vi hoppade litegrann också och hade man en gång vänt upp mot ett hinder så var det bara att hänga med, det gick inte att ändra sig. En häst med ett otroligt stort hjärta, så oerhört snäll men känslig, det finns ju sådana hästar som gör allt, de som skulle plocka ner månen åt en om de kunde och han var en sån. Det är en ynnest att få ha haft såna hästar i sitt liv.
Så om hästar kan reinkarnera så skulle man kunna tro att den här gamla kära bekantskapen har kommit tillbaka till mig men denna gång som travhäst men med samma typ av fötter bak och samma älskvärda personlighet.💜
Malins Euphori 