Vid nymåne från den 21-25 januari inleds det kinesiska nyåret och enligt den kinesiska kalendern går vi nu in i metallråttans år . Råttor är ju smidiga och snabbtänkta och det kan med andra ord bli ett år där saker och ting rör sig lite snabbare framåt, goda möjligheter till att lösa problem och ett bra år för affärer.
I övrigt känns det ju lite som en förvirrande årstid just nu, det är inte vinter och inte vår, kalt på träden, hårt i backen och svinhal is ibland minusgrader men mest plus. Man tappar liksom orienteringen i vart man befinner sig i tiden och vart man är på väg, det är ingen idé att vänta sig vinter men definitivt ingen idé att vänta sig vår, det här är ju ändå Norrland.
Träligt med träning är det, det går ju inte att träna som man vill om man säger, inte direkt spring och kardio men jag har bestämt mig för att hoppa in i min egen bubbla, göra det som går att göra och hålla fokus framåt, kardio, intervall och spring det får vi ta när förutsättningarna tillåter.
Den träningen man bedriver nu kan tyckas löjlig kanske ur konditionssynpunkt å må så vara, inte mycket att göra åt men jag tror ändå den har sitt värde på andra sätt, mina hästar gillar att traska i skogen (skogsbad skrivs ut på recept numera till människor) och sen dra lite tyngre så jag är ändå övertygad om att det gör gott, mentalt , lugnt och skönt ingen stress, ta ut rörelsernaa i skritt använda fler muskler än vid enbart spring och lite social samvaro med tränaren och utan någon som helst press. En prommis med en kompis, det är ju välgörande för vem som helst.
Desideria är ju ragatan nummer 1 inne stallet just nu men hon är väldigt lugn när vi är ute och kör, (tack och lov) hon vet att det är bara lugnt nu som gäller så hon har landat i det och är åtminstone nöjd och trevlig när man varit ute på en tur, innan är det lite värre, den här stackars dörren vi har där vi selar ut har fått mycket stryk, hon anfaller den med jämna mellanrum för hon vet ju trots allt att hon inte ska ge sig på oss, bara lite grann ibland…
Musse trivs som fisken i vattnet, han sänker huvud och frustar rätt nöjt när han får dra , han har fått mycket att titta på nu när han går och hinner kolla runt lite mer, han var ju lite skrajsen i början när han kom till oss men det är helt borta nuförtiden, han är bara nöjd och kollar runt.
Tekna tycker det ju är jobbigare(tråkigare) att skritta just nu än att springa så hon försöker lägga in lite egna krumelurer här och där ( såsom, passage, myrstegstrav, blandade småhopp)och sen blir blir hon sur när man säger åt hennes ungdomliga iver…
Tänkte avsluta med en sak som jag fick skickat till mig igår , upplever att många människor runtomkring mig pratar mycket om familjerelationer, föräldrar , barn men även äldre släktingar och många är intresserade av sitt ursprung , hur man har blivit den man är idag osv. Många har saker de brottas med från sitt förflutna och som påverkar deras liv i allra högsta grad idag och jag läser mycket om att vi är just inne i en sån tid när vi gör oss av med gammalt bagage vi går och bär på för att när vi går in i den nya tiden så ska det finnas plats för det nya.
A Traditional Náhuatl Prayer
‘I release my parents from the feeling that they have failed with me.
I release my children from the need to make me proud, so that they can write their own ways, according to their hearts.
I release my partner from the obligation to make me feel complete. I lack nothing in myself.
I learn with all the beings that surround me through all time.
I thank my grandparents and ancestors who met so that today I breathe life. And I release them from the faults of the past and from the wishes they did not fulfil, aware that they did the best they could to resolve their situations, within the consciousness they had at that moment. I honour them, I love them, and I recognise their innocence.
I bare my soul before their eyes and that is why they know that I do not hide or owe anything, more than being faithful to myself and my own existence walking with the wisdom of the heart.
I am aware that I am fulfilling my life project, free of visible and invisible family loyalties that may disturb my peace and my happiness, which are my greatest responsibilities.
I renounce the role of saviour, of being the one who unites or who fulfils the expectations of others. And learning through LOVE, I bless my essence and my way of expressing, although there may be someone who cannot understand me.
I understand myself, because only I lived and experienced my story; because I know myself, I know who I am, what I feel, what I do and why I do it.
I respect and approve.
I honor the Divinity in me and in you… We are free.”
Trevlig helg alla 💜
Malins Euphori 