Den röda tråden…

Det är ju så när man håller på med olika hästar att man får många olika intryck och ofta en hel del att fundera på.  En sak som faktiskt slog mig häromdagen som faller inom kategorien ridning vs trav. Ofta när jag satt mig upp på nya hästar, det kunde vara andra man skulle hjälpa att träna eller rida tex så upptäckte man svårigheten med att hålla hästen rak, alla har väl vi hört uttrycket – rid din häst framåt och rakrikta den, det låter ju lätt i teorin som så mycket annat men inte fullt lika lätt i praktiken. Motsägelsefullt som det kan låta så ju mer böjbar och mjuk hästen var i sidorna dvs välriden desto lättare att rakrikta var den och det är ju där det brister, när rakriktningen inte fungerar, hästen är inte tillräckligt lösgjord helt enkelt.

När jag lärde mig att köra häst var alltid pappa väldigt noga med att man skulle ha hästen på bettet och att hästen skulle vara rak i kroppen, det låter ju också enkelt, en häst med vagn kör man ju i regel rakt fram och sen nån kurva här och där men det visade sig inte heller alltid vara helt lätt, speciellt inte det sistnämnda för även travhästar har många olika stilar, kan även vara krämpor såklart som spelar in eller bara att de inte haft ”fasta ramar”att hålla sig inom .

Så detta med rakriktningen förföljer en oavsett vad man håller på med. Ibland kom det hästar som inte brydde sig speciellt mycket om förhållningar eller i princip bröt ihop om man tog i dem. Fick en gammal hopphäst som inte brydde sig om förhållningar vilket gjorde att man fick ta ett lite fastare tag och då blev den så upprörd och hetsig så det stod härliga till och ja munnen var i ordning. Det var tusen och åter tusen halter,halvhalter och övergångar, det var det enda faktiskt jag gjorde i någon månads tid sen placerade han sig direkt i dressyrtävling.

Detta var alltså var man gjorde då, försökte forma om, göra hästarna uppmärksamma, acceptera hjälper, lyssna, komma till samarbete med ryttaren, stärka ryggen, röra sig i balans etc och det lustiga är att det är till stor del precis det jag gör idag också även fast jag mest sitter bakom hästen nuförtiden.

Just det där med förhållningar är intressant, har jobbat med en häst nu ett tag som var väldigt känslig i munnen till en början, tänderna kollade upp men det var lite samma här som jag beskrev tidigare, lyssnade inte riktigt på lätta förhållningar och sen när den väl brakar iväg och man måste ta lite mera tag så blir den jätteupprörd och lite så fastnar i det bakåt läget. Sagt och gjort blev mycket tömkörning med halter, övergångar och avsaktningar. Acceptansen av bettet har kommit och den har börjat lyssna och stort framsteg idag, när den då tar förhållningen och bromsar upp och förr tappade bjudning går det nu att driva den framåt till handen utan att den blir upprörd och den fortsätter att jobba på framför vagnen.

Så trevligt det är när poletten trillar ner och så roligt det är. Det är lika roligt att rida en välriden häst som att köra en ”välkörd” häst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.