Det var ”snubblande” nära en pallplats till igår med när det gäller Tekna, inga problem i starten nu trots att det blev en omstart och sen jobbade hon på hela vägenfrån tillägg och i sista svängen är hon uppe som 4a och fortsatt gott gåendes och då snubblar hon till det blir galopp men ställer sig relativt snabbt, kommer igång igen och lyckas rädda 6epriset. Oturligt men så glad över att hon lyckades ta sig samman och finna benen i det läget när det faktiskt är den sista biten kvar.
Hon visar de kvaliteer som funnit hemma nu på tävling och det är ett stort steg för det har verkligen varit mycket jobb med den mentala biten och precis som med allt handlar det ju om en helhet , sinnet påverkar kroppen , det vet väl de flesta som någon gång känt av nervositet. Det finns ju en positiv spänning (nervositet) som kan skapa skärpa och focus och göra att man presterar bättre. Det känner jag mycket väl till då jag själv kunde vara något loj när jag tävlade själv som barn/ ungdom men när det blev någon lite mera viktig tävling då kunde jag plocka fram det lilla extra nånstans i från jag inte visste var det kom ifrån. Då är det en form av positiv stress men gränsen där kan vara hårfin och när man går över den det är då det blir stelt , konstlat kanske till och med paralyserande och då presterar man sämre än det man kan.
Inte minst heller påverkar det höga stresspåslaget kroppen negativt, ont i magen toaspring ja jag tror alla vet vad jag pratar om. Att hålla på med idrott eller att för den skull stå på en scen eller hålla föredrag kan ju verkligen skapa prestationsångest och här finns det ju mycket hjälp att få för oss tvåbenta nu med mentala coacher och annat som kan hjälpa oss att arbeta med känslor som annars kan vara svåra att hantera men som sagt då talar vi människor och det är enklare att resonera och diskutera, det är lite svårare att ge stöd till 4 benta och coacha dem mentalt om man säger så.
Jag är övertygad om också att vår egen inställning till saker påverkar betydligt mer än vad vi vill tro.
Malins Euphori 