Helt seriöst….

Det är ju ungefär vid den här tiden varje år man som hästägare frågar sig, varför bor vi här? Å man drömmer om Frankrike och Spanien, en lite tillflyktsort vintertid, ja fattar du vad less man hade blivit om man nu hade det och så blir det då mycket snö i Spanien så att folk kan åka skidor inne i staden, då skulle man ju verkligen grina blod, dessutom uppmättes -25 grader på sina håll under natten mot tisdagen så ja kanske gräset inte alltid är grönare på andra sidan, för en gång skull kan man ju citera Tjuren Ferdinand – Jag trivs bättre här…

Det måste ju vara enklare här trots allt, det finns ju iallafall med i beräkningen här att det kan komma snö, även en hel del.

På den tiden när inte samhället var lika hysteriskt som det är idag så levde människan med sina djur mer i samklang med årstiderna, var sak hade sin tid och här i norr där vi har ljust typ dygnet runt halva året och mörkt som bara f-n den andra delen så levde vi efter det med, mycket skulle göras när ljuset och vädret tillät vi var riktade utåt medan den mörka och tunga årstiden var vi mera inåt och tog det lugnare, mådde vi bättre då? Trots allt är vi ju ändå biologiska varelser som påverkas av vår omgivning även om det för det mesta verkar glömmas bort, det är väldigt mycket arbete som ska utföras och åstadkommas på den jobbiga tiden på året när vi sannerligen sällan står på topp, jobb , skola och allt möjligt.

Tidigare år har det lätt skapat irritation. När vädrets makter inte är med en och det är lätt att känna hets inför allt som ska falla på plats innan sommarsäsongen, minns inte minst tiden långt före sekelskiftet när man inte hade ridhus och vintrarna mest bestod av blankis, vintrarna då var ju ofta tänkta som den tid man skulle ta ytterligare ett steg i sin utvecklingskurva, tex sätta byten, styrketräna eller befästa nya rörelser och svårighetsgrader å så stod man där mitt allt med höga ambitioner men med endast blankis som gick att skritta på större delen av vintern, fy det var hemska tider, avunden på ridhus och södra Sverige stod som spön i backen… men man överlevde det med….

Fortfarande tycker jag så att Januari och en del av februari är månader då man faktiskt aldrig riktigt vet vad som ska hända , allt planerat går lätt i stöpet om man säger så.

Ibland undrar jag om det inte är så att de här ovädren och allt därtill lite kommer för att vi inte har förstånd att ta det lugnt någon gång, jorden slår tillbaka och säger att eftersom ni inte har nått begrepp att lugna er så får jag väl se till att ni gör det, inte ens vid jul kan ni ju ta det lugnt(inte ens under rådande pandemi) återfår ni förståndet utan det ska jäktas hit och dit för jämnan. Hm undra jag om inte Kung Bore och Folkhälsomyndighetern är i maskopi med varandra… ( det ligger ju i tiden med olika konspirationsteorier).