Så var det första april men jag tänker inte luras jag lovar…det mesta går sin gilla gång, iår måste jag säga att jag känner mig ovanligt sliten efter vinterns härjningar men det är visst jag det. Hästarna verkar vara uppåt faktiskt samtliga och det känns som det är den inspirationen man verkligen behöver.
Ulrika kollade 3 st förra veckan och det var intressant, en som hon tittat på förut och det var inte mycket, vi fick beröm både jag och hästen, det kändes bra….. har jobbat med nya tekniker med henne i vinter med fokus på energiflödet i kroppen och det mentala. Hon har verkligen älskat färgterapin, de gör de verkligen allihopa det infinner sig i det närmaste en sakral stämning i stallet när en häst står på gången och behandlas. De övriga är nästan alltid med och spanar och ser ut som de bedriver någon slags gruppmeditation.
Den andra har Ulrika inte träffat förr och hon har haft mycket bekymmer med kroppen så jag trodde verkligen att här finns det nog en del men näe även hon fick beröm och då växer man lite för vi vet hur det var i början.
Den tredje har varit svår så här kändes det skönt med ett utomstående öga, och med lite fix från Ulrika och fortsatt underhåll av oss så ska det lösa sig. Har redan märkt stor skillnad så det känns jättekul.
En lite sidoberättelse till det kan vara att en av dem har varit lite lätt hysterisk om hon blivit lämnad ensam i stallet, sist ut i hagen tex på morgon. Har levt en hel rövare. I vad jag lärt mig nu så kan sådant hänga i hop med en obalans i Rotchakrat. Jag har arbetat med att balansera upp det och hon har gradvis lugnat sig och igår avlade hon tentamen, jag lämnade henne till sist och ingen reaktion, stod lugnt och käkade lite och filurade lite men ingen panik. Har aldrig hänt förut, spännande tycker jag att det är.
Det är väl bara det att när man rör sig i periferin med sådant här lite udda så kan man ibland känna sig lite som på bilden nedan ungefär….

TpK har gått en hel radda licenslopp nu och hon sköter sig bra, hon är verkligen Jounis häst. I onsdags stod hon i duschen på banan och när Jouni kom tillbaka från kvällens genomgång gnäggade hon sitt allra finaste ”fjärilsgnägg” så roligt att se.
