Living on the Edge…

Usch inte bästa dagen igår , kallt tyckte jag det var, fast det är väl mest att blivit van värmen ( läs beroende) . Desideria har börjat vakna till sista tiden så voltstart var en rejäl chansning då det var en möjlighet nära hemmmaplan. Dock var fröken alldeles för ”prillig” för att kunna fixa det.

Det finns en bild som jag tror beskriver rätt bra hur hon det kan vara när hon är på det humöret.

Lite som en överladdad dressyrhäst som piafferar sig igenom den samlade skritten, hur gärna man än vill har man inte mycket att säga till om när ”choken” väl är i. Man vill ju ha trycket och uttrycket men det är en balansgång på en väldigt smal lina.

Gårdagen fick mig lite att tänka på en gammal hästfarbror vi hade, en jättestor valack som var lite björnfot bak som mestadels i livet sladdat omkring på hoppbanan, han hamnade hos oss som sällskaps, rida ut kompis vilket dock snabbt gick över då han inte direkt var nöjd med det livet så han fick vid en sisådär 16 års ålder börja gå i dressyrskola och blev en trevlig häst upptill dåtidens LA och var skolhäst till flera av mina dåvarande elever.

Första gången han gick dressyrprogram försökte han dock hoppa över staket varje gång man kom längs en kort eller långsida, det var inte ”hopplöst” för det, han lärde sig faktiskt men hade han varit travhäst så hade man nog kallat honom för en notorisk ”rusare” , the force was strong in that one…. Halvhalt blev vårt andra namn.

Man hade det man gjorde för att hålla honom på mattan. Han tävlade väldigt bra i sina klasser och en gång så utmanade vi ödet på riktigt och skulle testa på ett betydligt svårare program dåtidens LA5 som idag motsvarar Msv C. Travdelen gick finfint men så kom galoppdelen som började bra ända tills det blev dags för serpentinbågarna som kommer i förvänd galopp men enkelt byte i mitten, My God då började han elda upp sig mer och mer och sen brann det ihop fullständigt vid det enklabytet vilket var trixigt i det här programmet då för var det lite tvärtemothur man annars brukar göra så naturligtvis blev det fel fattningen och jag fick bryta av och han gjorde vad han trodde var rätt igen fast det blev fel och nytt avbrott och han var vid det laget så upprörd , för han var verkligen en sån också som ville göra rätt, det blev diverse blandade småhopp , krumelurer och gångarter som aldrig någonsin ingått i någon bedömningsgrupp men det var säkert inte tråkigt att titta på, hehe resten av programmet kunde man tro att fått en raket i arslet på ren svenska, det var liksom bara att hålla i. Jag tror vi både tyckte det var rätt skönt när det väl va över. Det blev ett bottennapp utan dess like resultatmässigt skulle man kunna säga , det hade ju funkat fint på träning men den lilla extra tävlingsnerven den dagen fick det att slå över.

Fick trots detta ändå beröm av domarna efteråt för att jag behållt lugnet ., stöttat och lotsat hästen på ett fint sätt igenom och -Den där kommer nog bli bra bara han får vara med och få lite rutin, har framtiden för sig, hihi han var vid det laget 18 år men de hade uppfattat honom som betydligt yngre.

I dressyr är det bara att le och ”Show must go on” så ja jag har varit med om när hästarna blivit för pigga , spända eller helt enkelt överentusiastiska både en och två gånger, jag har ju alltid föredragit hästar också med mycket nerv och egen motor så då får man ju räkna med en och annan härdsmälta ibland, de är fantastiska djur oavsett för ärligt talat de ställer upp på de mesta av alla de tokerier vi tvåbeningar kan komma på eller hur….?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.