Det är väl så att en stor del av OS för Sveriges del har handlat om just det, antingen med en stav eller med en ”fyrbening”. Oavsett vad är det fantastiskt att se alla dessa duktiga, bara att lyfta hatten , hålla vassa märrar i schack, egna nerver, press utifrån , hästar som ställs inför det största som dom någonsin gjort och går felfri genom allt och hästar som kommer tillbaka efter skador utsn dojjor och sen den där unga hopparen som inte har fyrbening utan stav. Djupt imponerad av alla dessa hopp…
Allt har väl redan sagts känns det som och Peder har jag ju avhandlat några gånger i den här bloggen redan för det är en husgud och en sann förebild och intressant person, konstnärlig och nytänkande, en sån som också visar att det finns något utanför hästeriet också, det är tror jag också viktigt, man är betydligt mer än sin prestation.
Men hu så spännande det var…. och så fantastiskt roligt att fler upptäckt det, så roligt att höra och läsa om den kollektiva spänningen som alla verkar ha upplevt under finalen oavsett om man är hästfrälst sedan innan eller inte. Sen tänker jag på den där stunden efter prestationen eller seger när man är själv med hästen, när all uppståndelse är klar , den som är det finaste , jag tror ni vet jag menar,den där stunden när man andas ut och kan glädjas åt det man har uppnåt tillsammans. I hästlivet finns det inget mer otroligt oavsett vilken nivå man är på. Det som man hoppades på och inom sig och visste man kunde ( inte sällan kan det vara att det var ingen annan som trodde det) men det gick, det fick funka inga käppar i hjulen. Oslagbart….
Tror och hoppas att alla hästmänniskor har fått en rejäl energiboost av vad de här 3 ryttarna åstadkom med sina hästar igår och tänk på att de hade inte varit där heller utan alla de kuggar som finns av människor i just deras hjul och kanske är du inte just ryttare eller den som står i rampljuset utan en av dessa kuggar som gör saker möjliga, hoppas att ni ” kuggar” också fått energiboost och förstår till fullo er betydelse.
Tack för showen🙏

