Det var väldigt längesedan jag skrev något så idag kändes det som det var dags. Håller som bäst på att återhämta mig från Covid-19 och jag är trots allt glad att det inte var värre när jag tänker på lungorna.Konstigt har det varit och långdraget, huvudvärk, feber och ont i kroppen som går över i förkylning men huvudvärken har varit med hela tiden och en grym trötthet och det är upp och ner.
Har satt nålar på mig själv för lungor och njurar och försökt hjälpa kroppen. Det är ju klart man varit orolig eftersom det verkar så individuellt hur det slår och som med så mycket annat så vet man ju inte hur man klarar av något förrän man på riktigt är i situationen.
Det pågår ju ett OS och det är här som en annan del av rubriken kommer in, pannben av pansar. Det var något år sedan jag lyckades se någon intervju med Nils van der Poehl och jag hade inte hört talas om honom förut men det var en intressant intervju och jag har alltid varit intresserad av livsöden och självbiografi. Det är också väldigt inspirerande att höra på folk som lyckats med det de företagit sig , hur de överkommit svårigheter och vilket mindset de har och hur de har lyckats genom att gå sin egen väg.
Jag minns att jag lyssnade på hans omtalade sommarprat vilket jag verkligen rekommenderar att lyssna på om man inte gjort det och det var några saker som fastnade, han pratade en del om motivation, om hur långt den kan ta en men också när den inte finns vilket nog är något som vi alla varit med om och hur det kan vara att svara upp mot andras förväntningar tex när det något man gjort och kanske rentav är bra på men man känner själv att -Näe nu är jag klar med det här. Han beskriver sin resa med både med och motgång att arbeta med och utan motivation och disciplin. Har man inget pannben av pansar så får man förhandla med sig själv och framförallt ha omsorg om sig själv, det är ju lätt så man riktar sitt missnöje mot och är elak mot sig och det lyfter ju inte en själv precis. Väldigt intressant att lyssna på och rekommenderas.
Nu är väl det ingen ny företeelse att man börjat kika på hingstar inför betäckningssäsongen det har funnits i bakhuvudet skulle jag tro ungefär de sista 3 åren iallafall , som vanligt så finns det så oerhört mycket att välja på.
På den tiden man kollade på halvblodshingstar var det i mitt fall mycket gångarter, typ och skalle/ridbarhet , att man själv också skulle kunna ha hästen. Det finns ju väldigt mycket hästar som är fantastiska men de kräver ju sina ryttare och inget för en vanlig ”dödlig” att hantera.
Här har man ju också sina favoritegenskaper och om det är något iallafall man sett under årens lopp är hur stor betydelse stoet har, hur lika avkommorna oftast blir, skavanker tex det man kan vara mer eller mindre helt säker alltid nedärvs.
Situationen är lite som tarotkortet The Chariot= vagnen, man ska få ihop det, att välja, ödets vagn kan ju dra i olika riktningar beroende på vad man väljer.
Oavsett vem det blir så är det spännande….
Malins Euphori 