Igår var jag med om en häftig sak som jag aldrig sett förut. Tekna , Desideria och Lina 26 år går ju tillsammans i hagen och de får stödutfodring med bra saker men igår var de långt nere i dalen när jag kom med maten och fick hålla på ett tag för att påkalla uppmärksamhet, den hungriga lilla svarta var som vanligt mest på alerten och kom glatt travande emot mig och efter en stund kom Desideria men ingen Lina, jag började serveringen och säger till Tekna
-Hörredu, kan du inte ta en sväng och hämta Lina, hann inte mer är säga det så travar hon iväg med spetsade öron ner i dalen, trots att maten är serverad. Hon fick inte med sig henne i första försöket men sen följde hon med Jouni en gång till och tillslut fick de med sig henne. Då kunde Tekna också gå och äta när uppdraget var slutfört.
Har faktiskt inte sett något liknande förut, serveras det mat så äter man och den som inte kommer får skylla sig själv , ungefär så brukar de vara. Det är väldigt härligt att se dem vara hästar på riktigt. Tekna skulle nog bli en utmärkt terapihäst, tänkte liksom lite på Florence Nightingale igår när hon sprang efter Lina upprepade gånger.
Hon har ju alltid varit väldigt känslig och mottaglig för saker och har ett stort hjärta. Samtidigt som hon kan vara envis som en åsna.
En av lärarna på kurserna jag gått delade en så häftig bild på facebook med en bild på ett 3 månaders foster av en häst.
”För att förstå hur viktig hoven är för hästen behöver du bara tänka på att hos ett 3 månader gammalt foster är denna extremt specialiserade struktur redan färdigformad.”
Malins Euphori 