Ett utdrag ur en spännande bok….. kanske lockar det någon till att läsa.

Det är lite… komplicerat, sa Maja osäkert. Vi vill bara fråga lite om tidsresor.
Mirjam log mot dem. Det glimrade av nyfikenhet i hennes ögon.
– Jag spelar med. Varför inte? Nå, det första ni bör känna till om ”tiden” är att den egentligen inte finns. ”Nu” och ”då” är endast konstruktioner som vi människor skapat för att orientera oss i tillvaron. Vi har skapat tiden för att förstå våra egna liv bättre.
Elias sjönk långsamt ner i soffan igen.
– Vad menar du med det?
Mirjam drack lite av sitt te och pekade sedan först rakt upp i taket och sedan ner i golvet.
– Det är som ”upp” och ”ner”. Du har antagligen gått runt hela ditt unga liv och trott att det finns ett ”upp” och ett ”ner”. Att det är något definitivt och konstant.
Elias lutade sig uppmärksamt framåt och stödde armbågarna mot knäna.
– Men det finns ett ”upp” och ett ”ner”, invände han. Du pekade ju själv nyss upp mot taket och sedan ner.
– Men lille vän, ”upp” och ”ner” är inte konstanta. Om du går ut i trädgården här och börjar gräva ett hål i marken, åt vilket håll gräver du?
– Neråt, svarade Elias. Jag gräver neråt.
– Tänk att jag ber dig fortsätta gräva. Tänk dig att du har en fantastisk grävmaskin som kan gräva hur långt som helst och du bara fortsätter neråt och neråt. Var kommer det att sluta?
Elias funderade intensivt och nickade sedan.
– Okej, jag förstår. Om jag fortsätter gräva rakt ner kommer jag teoretisk till slut att komma ut i… Nya Zeeland.
– Du kommer upp i Nya Zeeland, förtydligade Mirjam. Ska man vara exakt så kommer du upp i havet utanför Nya Zeeland. Men det intressanta är att trots att du hela tiden gräver i samma riktning så kommer det som började vara ”ner”, efter halva vägen förvandlas till ett ”upp”, trots att du inte byter håll. Det finns inget objektivt ”upp” eller ”ner”, precis som det inte finns något objektivt ”framåt” eller ”bakåt”. Det är bara konstruerade termer för att vi människor ska kunna orientera oss i tillvaron, eftersom vår uppfattning av vår värld är så starkt begränsad. Vi tolkar tillvaron efter vad vi vet, men tänk om den i själva verket styrs av vad vi inte vet. Det vi tycker är självklart bygger kanske på en illusion. Människan har alltid varit övertygad om att hon lever vid kunskapens yttersta gräns, att vi har förstått världen på rätt sätt. I forna dagar ”visste” människan att jorden var platt och att solen rörde sig på himlen. Detta visste man! Men idag vet vi att det inte är så. Vi vet att jorden är rund och snurrar runt solen och vi skrattar åt de som tror något annat. Måste vi inte då ställa oss frågan om vad det är vi tror oss veta idag som man kommer att skratta åt i framtiden?
Elias tog en klunk av sitt te medan han funderade. Det hade kallnat och hade satte ifrån sig muggen på bordet.
– Okej, jag köper att ”upp” och ”ner” inte finns, men det är inte samma sak med ”då” och ”nu”.
Mirjam log nöjt.
– Du säger så eftersom du utgår från dina förutfattade meningar om hur tillvaron fungerar. Du kan egentligen inte förstå begreppet ”tid”, utan tror bara att du förstår det. Vi säger ”tiden går” eller ”tid har förflutit” som om tiden är i konstant rörelse, likt en flod som ständigt rinner förbi. Men tänk om tiden inte löper framåt utan att det bara är vår uppmärksamhet som förflyttar sig.
Elias nickade först instämmande men hejdade sig sedan.
– Vad i helvete betyder det?
Mirjam lutade sig fram i fåtöljen och betraktade honom intensivt.
– Tänk att du befinner dig i en enorm cirkelrund sal. Kan du det?
Elias nickade.
– Okej, jag står i en stor rund sal.
Mirjam log nöjt.
– Det är kolsvart. Du kan inte se någonting över huvud taget.
– Jag vet hur det är, muttrade Elias.
Mirjam ignorerade honom.
– Du står i denna runda sal och har en extremt stark ficklampa i handen. Du tänder den och ljuskäglan hamnar på en liten begränsad del av väggen. På denna vägg finns en målning som föreställer något. En händelse, människor, vad som helst ur livet. Du för ficklampan framåt och ljuskäglan hamnar på en ny bild. Du ser att bilderna berättar en historia. Som en serietidning. Du för ficklampan framåt och ser fler bilder. Ett helt liv berättas i bilder på väggarna, men du kan bara se just den bild som ficklampan lyser på. De bilder du sett men flyttat lampan från och de bilder du ännu inte kommit till, finns de? Existerar de trots att du inte lyser på dem?
Elias nickade.
– Ja, de finns kvar, men i mörker.
– Exakt. Både bilder från vad som kommer hända i denna bildserie och bilder från vad som har hänt finns kvar, även om du inte lyser lampan på dem och även om du inte kan se dem. Tänk om du flyttade din lampa bakåt igen. Då skulle du på nytt få se gamla bilder och uppleva dem igen och om du hoppade framåt skulle du få se bilder av hur din historia slutar, eller hur? Tänk om tillvaron på detta sätt inte rinner förbi oss likt en flod utan är stilla som i en sjö. Tänk om det vi kallar ”tid” är något statisk som vi upplever i blixtrande fragment och då genom en illusion av rörelse.
Elias bet sig stressat i läppen.
– Så om vårt medvetande är likt ficklampans ljuskägla som uppfattar en tillvaro ett fragment i taget och vi sedan kom på ett sätt att flytta vårt fokus, så skulle vi kunna resa i tiden?
Mirjam nickade.
– Att vi säger att tidsresor är omöjliga beror på att vi utgår från premisser som är grundade på felaktiga slutsatser om vår tillvaro. Einstein sa att vår bild av det förflutna och av framtiden bygger på en missuppfattning om att det förflutna är borta och framtiden inte ännu hänt och att allt som finns är nuet. Vi tror så eftersom nuet är allt vi kan se, men bara för att vi inte kan se något behöver det inte betyda att det inte finns.
Elias trodde att han förstod och nickade sakta.
– Som din historia med ficklampan. Även det som ligger i mörker finns, trots att vi inte kan se det.
Mirjam lutade sig bakåt i fåtöljen.
– Exakt. Vi tror att tid betyder att något hänt en gång och sedan aldrig mer, medan det i själva verket kanske ständigt händer. Att allt händer samtidigt sa Dunne redan 1927 och Ted Sider beskrev det år 2000, som ett gudomligt ”nu” som innefattade allt som en gång hänt och allt som kommer att hända. Ur Guds perspektiv kan det inte finnas tid, för hur skulle han då kunna vara allvetande?
Elias rynkade pannan.
– Men om allt är statiskt och händer samtidigt, betyder det då att allt är förutbestämt? Att man inte kan ändra historien.
– Men lille vän, det är klart att man kan ändra historien.
Det blev för ett ögonblick helt tyst innan Elias sakta vände huvudet mot Mirjam.
– Hur då?
– Tänk att målningarna på väggen lever. De bubblar konstant av rörelse och hänger ihop likt en enda enorm väv av liv. Om du ändrar något i en bild så ändras resten av hela väven samtidigt i samma sekund. Det är formbart som lera. En målning som ständigt målas.
Elias stirrade tomt ut i luften. Gick det verkligen att ändra tiden? Om han åkte tillbaka till 1986 och hindrade kvinnan från att döda Gabriella så skulle han inte bli jagad av poliserna. Inte heller skulle han ha tvingats till Prästgatan och då inte heller råkat ut för Velotrisen och förflyttas till framtiden. Men om han inte flyttats till framtiden kunde han ju inte komma tillbaka och hejda mordet på Gabriella.
– Jag förstår inte, sa han sakta. Att ändra tiden är ju en paradox. Ett cirkelresonemang.
Mirjam skrattade till och slöt för ett ögonblick ögonen. Hon nynnade lågt med i musiken i bakgrunden, innan hon slog upp ögonen igen.
– Å, dessa älskade paradoxer! Alla som inte tror på tidsresor plockar alltid fram den gamla farfars-paradoxen.
Elias såg oförstående ut.
– Farfars-paradoxen? Vad är det?
Mirjam rynkade pannan besviket.
– Vet du inte det? Kunskapsskymning råder i vårt kära land om man inte känner till farfars-paradoxen som Lewis skrev om redan på 1970-talet. Tänk att du hittar en tidsmaskin och lyckas åka tillbaka i tiden till när din farfar var ung, innan han träffat din farmor och innan han avlat den som senare kommer att bli din pappa. Tänk vidare att du bestämmer dig för att mörda din farfar. Du köper en pistol och söker upp honom en sen kväll när han är på väg hem från jobbet. Pang! Du skjuter honom i ryggen och han dör omedelbart. Detta betyder då att din pappa aldrig kommer att födas och då kommer förstås inte heller du att födas. Men om du inte föddes, så kunde du ju inte åka tillbaka i tiden och döda din farfar? När du dödar din farfar hindrar du också dig själv från att födas och om du inte föds så kommer din farfar inte att mördas.
Maja tryckte fingrarna mot tinningarna och slöt ögonen.
– Det stämmer, sa hon trött. Det blir en tidsparadox. Även om man skulle kunna resa i tiden så kan man inte ändra den.
Elias stirrade bekymrat ner i golvet. Gick inte tiden att ändra? Han skulle då inte kunna rädda Gabriella? Vad han än gjorde så skulle hon förbli död.
– Men Lewis hade fel, sa Mirjam och log. Man kan döda sin farfar.
Elias tittade frågande på henne.
– Först och främst är hela farfarsparadoxen irrationell, fortsatte Mirjam. Om du nu lyckas bygga en tidsmaskin och åker tillbaka i tiden och träffar din farfar, varför i guds namn skulle du efter att ha varit med om detta fantastiska, plötsligt då få för dig att mörda den stackars karln? Det är knappast ett rationellt handlande. Men låt oss anta att du agerar på detta sätt. Att det skulle vara en paradox bygger på antagandet att tiden skulle vara linjär. Något händer först och sedan händer något annat. Men om allt händer samtidigt, på en gång, i ett evigt skådespel, så är det absolut möjligt att ändra historien eftersom den omskapas ständigt. Det är inte linjärt och inte statiskt utan ett kaotiskt sammelsurium av händelser. Vi skapar nuet, framtiden och det förflutna samtidigt.
– Så man kan ändra historien?
– Man måste kunna det, sa Mirjam. Annars är allt predestinerat och om det är predestinerat försvinner vår fria vilja – det som definierar oss människor. Det är en ohyggligt deprimerande tanke att vi inte skulle kunna ändra historien. Om det skulle vara på det sättet så har allt i våra liv redan hänt och vi kan inte påverka vårt öde. Men om allt redan skulle vara förutbestämt, vem skulle det då ha varit som bestämt allt åt oss? Gud? Men alla religioner bygger på ett fritt mänskligt handlande, en bön, ett agerande som straffas eller belönas av Gud. Utan den fria viljan finns det inget behov av Gud.
Elias reste sig upp och gick fundersamt runt i det stora vita rummet. Han stannade framför en stor oljemålning som föreställde ett surrealistiskt vidunder i sprakande violetta och blåa färger. Ett sagodjur från fantasin. En vision som inte existerar i verkligheten men som ändå var avporträtterad i detalj på tavlan. Han studerade målningen.
– Så det omöjliga är möjligt.
– Tidsresor går emot allt mänskligt förnuft, sa Mirjam, men allt är omöjligt tills det en dag är möjligt. Tv, telefon och flygplan var omöjliga för hundrafemtio år sedan. De var fantasier och magi. Samma sak idag med tidsresor. Det som talar emot är ju att vi inte fått besök från framtiden än. Fast å andra sidan kanske vi faktiskt har fått det. Vi har kanske bara valt att inte tro på galningar som säger att de är från framtiden. Eller från 1986….