Slogs förra veckan av att de här ljusa kvällarna men med fortfarande kyligt i luften påminner mig om den tiden när man som barn och tonåring smög i stallet och kollade till märrarna som skulle föla. Det var ofta mycket pass runt sista april.
Jag smög andäktigt omkring som i en en okänd värld , den tiden på kvällen, natten då hästarna har sitt eget liv , det som vi alltsom oftast inte är en del av.
Noga registrerade man ev tecken på om något var nära förestående. Tiden och platsen är en annan nu men känslan densamma….
Desideria är rätt ”rultig” till och från hagen men när hon tar sig en ” svängom” i hagen är det minsann en helt annan spänst i steget.
Häromdagen fick jag äntligen hem en rejält ultraljudsgel så man kan börja koppa igen. Många geler är för blaskiga och då blir det inte bra,
Liten värme nu tack bara så blir det toppen.
Malins Euphori 