Blogg

November Rain och drömmar om en ljusare tid..

Jag tycker November är årets absolut drygaste månad och de senaste dagarnas regnande har ju spätt på det helt klart, men november är snart slut och innan vi vet ordet av är det jul. Så jag tänker blicka framåt, formen på mig själv har det ju varit lite si och så med men det känns skönt att magen varit bra i en hel vecka nu.

Lite trixigt är det ju att tänka om radikalt i matväg men jag har varit benhård denna vecka, inget bröd och inget socker, massa bovete, broccoli osv. Konstigt nog har jag inte känt något speciellt sockersug, så det har gått bra, idag har jag dock haft ont i skallen men funderar på om det inte har att göra med ändringen så det går säkert över.

Nä nu blickar vi framåt för det kommer bättre och roligare tider. Annars rullar väl saker på, Musse och Tekna har tränat tillsammans idag och Desideria lever som vanligt rövare så fort hon får chansen utom igår faktiskt när jag jag gjorde en Masterson samtidigt som hon stod på jordning. Då var hon för en gångs skull väldigt mild, när jag var klar med henne tog jag Musse och han njöt i fulla drag och övriga stallet stod och sov samtidigt. Sånt grymt lugn var det längesedan jag kände av och det är verkligen balsam för själen.

Jag drog ett kort från min Way of the horse-lek och det kändes som en väldigt bra beskrivning av mig och flocken igår.

”A swirl of energi connects two beings dancing in spontaneous flow. Freed from the limitations of species, roles, and expectations, they move in timeless communication where thought becomes form and open hearts lead the dance”

Lite sån nivå på samhörighet känns det som man komma in i när man använder Masterson på hästarna, det är så häftigt. 🙏

Magkänsla…

Nu blir det ett lite annorlunda inlägg, det blir bra detta också att det blir sparat med tanke vad som blir framledes, så länge jag kan minnas nästan har min mage spökat, åtminstone någon gång sen gymnasiet, fick ofta ont i magen efter jag ätit och att rida efter jag ätit var stört omöjligt, diagnosticerades med IBS och efter det har man faktiskt inte fått mycket hjälp, lite lärde man sig vad man kunde äta och inte, har testat mot födoämnesallergier osv, de sa inte mycket men har självmant uteslutit vissa saker ändå.

Åren har gått och man har faktiskt vant sig en del vi de begränsningar det innebär, när jag red och tävlade var det ett väldigt sjå med både, hur när och vad man skulle äta, för att inte tala om när man är på resande fot, är definitivt sämsta sällskapet eftersom jag inte vill äta för rädslan att bli dålig, så ja man blir antingen betraktat som tråkig, snål eller att man har ätstörningar, vad som nu är värst… Förut har jag haft bättre och sämre perioder och problemen kom ofta i skov men däremellan kunde det vara ganska lugnt, men nu under hösten har det eskalerat så till den milda grad att det blivit i det närmaste outhärdligt,

Jag var till vårdcentralen för ett tag sen och ja det var ju inte så mycket mer de kunde göra nu än de gånger man sökt förut så jag bestämde mig för att testa något annat, jag är ju öppen för alternativa lösningar.

Nu har jag fått hjälp med ganska mycket och fått en riktning i hur jag ska lägga upp kosten och nu ska det bli väldigt intressant att se vad som händer framöver.

Det kommer bli en hel del uppoffringar men det känns som det är dags nu.

Magproblemen och migränproblemen har visst också hängt ihop så nu får vi se hur det blir med migränen också.

Spännande tider 🙏

Magisk kväll…

Sitter uppe, det blev lite svårt att sova efter kvällen. Jag ska inte sticka under stol med att det kändes så där lagomt inspirerande att packa ihop för att åka in till Bergsåker en kväll som denna, ösregn och slask.

En som vädret inte verkade bekomma var Desideria även om hon i morse mer liknade en raptor ur ”Jurassic Park” än en häst. Tur jag hade en rejäl vadderad jacka för hon högg blixtsnabbt i armbågen när jag höll på att sätta dit halstäcket, hon fick sig en skopa ovett, hon vet att man inte ska göra så men ibland är det som det bara blixtrar till i skallen på henne och hon kan bara inte låta bli. Gör först sen komma på att det var en dålig idé.

Hon var grymt pigg och glad resten av dagen så hon är ju verkligen en dubbelnatur, å jag har ju sagt det förut lika mild som hon kan vara lika arg på en sekund.

Häromdagen var det några och tittade på hästarna och det var en liten pojke med och han hade en sak att säga om Desideria, hon var ljuvlig … Så hon vet att välja sina tillfällen.

Inga sura miner över vädret och eftermiddagsmat och till och med en eftermiddagslur hann hon med och var väldigt lugn och harmonisk. Det kändes bra i hjärtat faktiskt trots vädret.

Det finns många nyanser av beteende som jag kollar in inför tävling och det kändes bra. Det har varit några detaljer jag stört mig på de senaste gångerna vi varit iväg då hon varit lite nervig men nu var allt lugnt.

Jag tror det var bra också vi åkte till banan förra veckan och körde ett lite längre men lättare jobb och hon fick känna sig stark för idag var hon verkligen i balans hon till och med hälsade med sitt fjärilsgnägg på morgonen när jag kom.

Allt fortsatte i samma lugna stil in på banan och i värmning. Lite sedvanligt hopp och galopp på väg upp mot bilen men sen travade hon och kom iväg. Hamnade i andra spår och hängde med sen när de förevarande gick i tredjespår, sen rundade hon i fjärde spår med en rejäl långsida och var sen i ledningen och vann så småningom med 3 längder.

(Bilden från värmning)

Det var så roligt, hon var fin och bra, och extra kul att Patrik som körde henne mycket i början när vi startade här hemma fick vinna med henne, hon gjorde många fina lopp tillsammans med honom utan att få vinna, så det kändes extra kul.

Hon var så nöjd med sig själv efter, lite stökig men hon pinkade direkt efter duschen i dopingstallet så det gick fort.

När hon kom hem skulle hon som vanligt visa boxgrannen var skåpet ska stå…

Det kom ju som en hel del regn under kvällen och var mulet, men precis när vi kom hem skingrades molnen och en stor fullmåne uppenbarade sig, magisk avslut på en fantastisk bra kväll.

Farsdag och redan en bit in i November.

Tiden går ju fort även om det inte är sommar och varmt, eller ja den går väl lika fort året runt det är bara det att det finns lite fler av de ogästvänliga månaderna.

Den sista tiden har träningsmässigt bestått mest av skritt, en del dressyrövningar för några och en del banjobb.

Idag är det farsdag och jag ska faktiskt berätta vad som hände tidigare i veckan. Det har ju varit alla helgons precis och denna helg nu farsdag så det kanske har med det att göra.

Mittemellan dessa dagar i veckan som var drömde jag att jag stod och hängde på staketet på stallbackssidan på Bergsåker, ganska precis bredvid den nya utfarten från banan, det var ingen tävlingsdag eller så utan jag stod där för att titta på hästarna som sprang på banan.

Inget konstigt med det om det inte varit för att jag inte var ensam, det var just de som var grejen att bredvid mig stod pappa, naturligtvis i sin gröna gigantiska köroverall, inte kördressen utan typ träningsdress, (hittade en bild).

I vilket fall så stod vi där och både tittade och lyssnade på hästarna som sprang förbi.

Vi sa ingenting utan tittade bara på vad som försigick, så småningom spänstade Desideria förbi och jag minns att det knappt gick att höra hovnedsättningarna, det enda som hördes var den rytmiska andningen som ekade mellan byggnaderna. Vi sa fortfarande ingenting utan bara tittade på varandra i samförstånd.

Jag vände mig så småningom för att börja gå tillbaka upp mot stallet, då var det återigen bara jag där men det var ett välkommet besök och då behöver man inte alltid säga så mkt.

Det är faktiskt lite roligt för jag drömmer inte särskilt ofta om hästar, eller de människor som inte finns med oss längre.

Det händer visserligen någon gång per år fortfarande att jag drömmer katastrofdrömmar om ridtävlingar dvs att man kom till tävlingen för sent, glömt hästen, inte lärt sig programmet, missat framridningen eller ska in och konstigt nog hoppa en klass utan att ha lärt mig banan.

De där drömmarna kom alltid som ett brev på posten en eller ett par veckor före ridtävlingssäsongen skulle dra igång förr om åren, som en mental upshaper eller nåt.

I vilket fall önskar jag alla pappor en glad farsdag, oavsett om de vandrar på jorden eller om de befinner sig någon annanstans..❤️🌈🌌

Pestens tid är ännu inte (helt) förbi…

Gillade faktiskt den boken av Stephen King sen är det ju faktiskt lite märkligt att jag i överlag har sett sjukt mycket apokalyptiska filmer, det är epidemier, katastrofer, zombies eller teknik och robotar som goes mad…

Har funderat en del på det där, jag som är en ganska timid och diplomatisk person till vardags kan ju tyckas ha lite udda intressen läste om att det är bevisat att en människas hjärna har en dragning till det negativa (vilketså klart kvällstidningarna har nytta av men jag har kommit fram till att det beror på i mitt fall att jag är intresserad av människor och deras beteende , när samhället inte är som det är nu och vad människan gör då det är det intressanta.

Hm något av ett sidospår blev det men vad jag skulle komma fram till var att vi fortfarande är i något av Pestens tid, både jag och Jouni har kämpat på om man säger så den sista tiden och det verkar ta tid… hm lite dålig sommar har det ju varit så solens frånvaro kan ju ha spelat in en del.

På fredagen var vi ju på Bergsåker med Desideria, regnigt ,grinigt var det och det var nog inte Desiderias bästa dag heller, lång distans , tufft motstånd och det blev lite jobbigt till slut. Hon gick en 16 tid så inget fel med det och det blev lite vida spår på slutet och först utanför pengaplac.

Sen efter i helgen har hon gått på bakbenen och varit väldigt på humör så vad vet man…egentligen.

Hästarna har tränat på men nu börjar det bli mer och mer fruset större delen av dygnet och det är ju alltid lite tungt tycker jag.

Var bara tvungen att fota Desideria, hon såg att jag höll på att blanda i ordning mat så hon visade vad hon tyckte om det.

Tjingeling på er så länge 👍😊

Here comes the sun…

En av veckans definitiva 👍 var ju att igår fanns det

Äntligen!!! Så var tiden fram till jul räddad.

I övrigt har det flutit på hyfsat denna vecka, hästarna har tränat bra och är grymt glad att det varit +grader så banorna har trots allt vatten som kommit varit bra. De där tvåbenta dock skulle man ha kunnat tro varit i Frankrike, så dåliga som vi varit, sist vi var så här sjuka var när vi kom hem från Prix d Amerique för några år sen. De måste ha haft nå grymma baciller där eller vad säger du Lars- Åke 🤧🤒 Helt sjukt i ordens rätta bemärkelse…

Sen såg jag en rolig bild på fejjan som jag måste dela :

Det är som jag och Desideria ungefär….

Hon har mest gått och ”moppat” sig denna vecka då hon är anmäld till fredagens tävlingar på Bergsåker. Hon verkar rätt nöjd för tillfället , idag när vi kom ner från skogen stannade hon och stod där och kråmade sig i solen ett par minuter innan hon gick några meter för att stanna igen och stå och kolla på Erik som höll på och grejade vid traktorn, hon hann med ett stopp till också mitt på gårdsplanen för att ha koll på läget en stund där innan hon iddes masa sig in i stallet.

Då är det ingen brådska…🐌 Det var dock ett tag sen nu hon tagit sina små ”konstpausar” så det tolkar jag som ett gott tecken att de är tillbaka.

Det är bara något tidskrävande ibland när det tar 10 min att ta sig över gårdsplanen antingen in eller ut från hagen .

(Det gäller att passa på när solen tittar fram.)

Pissregn, pannben och Pegasus

Vilken vecka det har varit… Yttre förutsättningar hm mestadels pissregn , inre förutsättningar förkylningen from hell…

Igår var det dock hyggligt väder, till en början när vi startade i allafall , ”det blir alltid värre framåt natten” som en viss Skifs sa och det stämde ju väl även denna gång..

Desideria var väldigt skötsam på finkan på vägen upp och man blir ju lite lycklig när man lastar av och hon är superpigg och kastar med skallen och liksom tycks säga ”Bring it on”.

Jag har ju haft en del dressyrhästar som kunde va rätt ointresserade hemma och uttråkade men som liksom levde upp när de kom ut på tävling, det var den känslan hon gav i går. Det är ju det också att hon kan ju vara så grymt krävande hemma ,kan reta gallfeber på vem som helst det är slaggjord på och hela kittet sen när hon kommer bort på tävling är det precis rätt stimulans.

Hon var lugn i värmning och bakom bilen så det kändes bra.

Precis när vi gick ut från stallet mot defilering ropades det i högtalarna om en lös häst på stallbacken och vi hann inte mer än ut ur stallet så kom den mycket riktigt i full sula rakt emot oss . Desideria kunde vi lugnt styra in mot stallväggen så den kunde fortsätta förbi oss och sedan vika av bakom stallbyggnaden. Vi vände tillbaka till stallet, sånt där kan ju ta tid men det löste sig fort och det verkade efter omständigheterna gått bra med hästen, kusken däremot har jag kunnat läsa mig till ådrog sig ett brott på en handled.☹️

Det var ju hästar på gången i stallet och vi fick ju brått ut igen när de fångat i löshösten och kallade till defilering, duktiga Desideria ”ryggade” ut ur stallet med vagn och ja mer är 6 steg även om de inte var sammanhängande så hon fick med beröm godkänt av den gamla dressyrdomaren/ numera amatörtränaren.
Just då var man ganska glad hon inte tillhör den där kategorien man öppnar dörrarna och beordrar alla ställa sig i säkerhet innan man knäpper loss.

Av loppet såg vi inte mycket in real life då det var mörkt och dimmigt och dålig sikt från där vid stod, såg att hon tog galopp och några sedvanliga hoppsa hoppsa steg innan hon hoppade in i trav då bilen började rulla.

Hon kom iväg och det blev lugnt och bra med en resa invändigt och jag hann se hon tog sig ut i andra spår och i tredje i ingången till sista sväng, sen såg vi inget men att banreferenten nämde att hon gick bra till slut och det var väl det bästa man kunde höra i det läget så det kändes bra, en bonus då när de kom av banan och kusken sa att de kom in på en 2a plats.

Det kändes som en seger efter allt som varit de senaste starterna. När jag sen tittade på filmen blev jag så glad, blev ett bra lopp och så fint hon avslutade.🙏

Hon är ju en sån som ganska tydligt visar vad hon tycker och hon var såklart av adrenalin uppe i varv men inte arg utan liksom tillfreds, hon visst nog att hon gjort det bra. Hon tog värdigt och förnöjsamt emot våra hedersbetygelser och lite godis efteråt, finaste bruttan…

Idag lördag fortsatte regnet from hell( det måste vara därför det heter Hällregn) och vi passade faktiskt på att köra en ordentlig runda med gänget som inte varit till Umeå för det spåddes ännu värre väder till söndagen.i hagen blir de ju mest stillastående tycker jag när det är dåligt väder. Det jag slogs av var att de var väldigt nöjda över att få gå ut och träna trots rådande väderlek. Inga ledsamheter där. Det var väldigt glada och pigga hästar som var ute och tänk vad mycket lättare allt blir med ens.

Annars har det här ju redan varit en vecka där man som hästmänniska redan fått tagit fram ”pannbenet” trots att vintern ännu inte ens är här ännu.

Själv har jag på senaste tiden träffat på Pegasus i många sammanhang både i meditation, drömmar och när jag gjort kortläggningar därför kunde jag inte låta bli att skratta när vi stannade bilen vid inskrivningen för att hämta nummerbrickorna i Umeå och jag såg skylten för banans hästshop som även den heter Pegasus, så man kan säga att den bevingade hästen varit ganska närvarande lite varstans den senaste tiden , ett gott tecken. Ungefär så här brukar han se ut när han dyker upp …