Blogg

O happy Day…

Många är dem som tillbringat veckan i Hoting, helt sjukt hur lugnt och stilla det varit på Wolmsta där de flesta varit borta.

Vi var ju till Rättvik i stället i måndags och sedan har det varit vanlig träning resten av veckan.

Idag har alla tre tränat, började med att va ute med Desideria som hoppade och skuttade åt alla håll och kanter , lite så där som man sett på tv att Nuncio kunde hålla på, hon är ju lite plojjig av sig när man är ute i skogen och det är rätt kravlöst, men hon kan snabbt byta skepnad också, helt plötsligt far svansen upp och hon bara vill trumma på. Hon kändes faktiskt vansinnigt fin de stunder hon skärper till sig. Samma känsla som när man sitter på en lydig dressyrhäst med enormt mycket tryck i, de gör precis vad man begär , ligger inte på så att det är jobbigt men man känner entusiasmen och kraften som ligger och vilar under ytan som bara väntar på att få explodera, sådan känsla💪⭐

Gemeaux och Tekna fick ett gemensamt pass idag och jag kan tänka mig att det borde se rätt så roligt ut från sidan, en liten ettrig svart nordsvensk och en både lång och stor varmblodstravare, ett lite udda par men de trivs tillsammans.

Glada och fina hästar genomgående idag, absolut inget att klaga på , hur roligt är inte det då 😊. Det är ju sådana här dagar man längtar till mitt i vintern när både mörkret och kylan gör sitt bästa för att sluka en.

Jo just det var ju en lite skum sak som hände i veckan, hittade en träbit som det stod ”Galo” på i Desiderias hage.

Var ju tvungen att undersöka det lite närmare, GALO är ett spanskt manligt förnamn som stammar från det romerska familjenamnet GALLUS. GALLUS var ett romerskt familjenamn som betydde ”tupp” på latin. Ännu mer mystiskt….

Inredningsarkitekt och modefashionista…

Desideria har ju lite bisysslor förutom travet då, har ju möblerat om i stallet, har försökt emellanåt att slå ut väggar och lite sånt, idag fick jag mig ett gott skratt för kreativiteten fortsätter utvecklas så nu innefattar den även mode…

Hon har en flughuva med öron som man trär på skallen och hon har ju justerat den lite då och då och idag stod hon och såg jättenöjd ut när hon öppnat för ögonen och korvat in den på båda sidor lika mycket under grimman.

Tjusigt värre….

Urladdning

Så var det igår dags igen för Desideria, vi styrde kosan mot Rättvik denna gång, en av mina favoriter bland banor. Kändes lite som en lättnad faktiskt att starta för efter senaste starten har hon verkligen laddat upp sig mer och mer för varje dag, hon var mer än måttligt stollig dagen före och då var det 9e dagar sen senaste starten.

Det blev en rejäl urladdning i ett på förhand tufft lopp, hästar upp till 600 000:-.

Spår 11 är ju ingen hit på 1640 auto men som hon gör det, ett rejält slutvarv i 3-4 spår och tar sig in på en 3eplats på nya rekordet 1.12,5.

Fina lovord från kusken och man blir ju faktiskt både stolt och glad när man får beröm över att hästen är så fin att köra, uppmärksam och lyhörd, det lägger jag på dressyrkontot.

Det blev en lång dag igår men det verkar inte påverkat somliga av oss speciellt , den där fyrbenta bruttan vi hade med oss igår gick med svansen i vädret in från hagen och var hemskt upprörd över nåt som människoögon inte kunde se iallafall.

Spännande dagar…

Det måste man ju ändå säga att varje morgon är det spännande att gå ut och känna temperaturen, den eventuella blåsten (mer regel än undantag) och när på dagen den obligatoriska regn eller för den delen hagelskuren ska dyka upp.

Idag var det så kallt så var helt stel i fingrarna efter jag tagit in hästarna.

(En bild på hagelhögen som kom häromdagen)

Desideria verkar ha tagit loppet senast på bra sätt, hon har körts under veckan, mest lugnt och en del dressyr, känns bra och sen har hon kommit in i det där att när arbetet är klart och man kommer tillbaka från träningsbanan så vill hon stanna på gårdsplanen och bara stå och kolla innan hon tillslut masar sig in i stallet.

Så väldigt lugn och avslappnad 👌

Lite skumt faktiskt, det är ju lätt att de tappar lite vikt när det tävlar kontinuerligt och reser men det är tvärtom med henne hon har snarare lagt på sig sista tiden, både muskler och lite hull.

Vet inte riktigt vad man ska säga om Tekna, hon är precis som vanligt, går i sin lätta passage ut till hagen, rör sig fint och är väldigt pigg på alla sätt så jag är inte orolig för henne.

Bruttorna verkar gilla sin nya friskvårdsutrustning ”jordningen” iallafall. 😁

X -Faktorn

Lite då och då har man hört X-faktorn nämnas i avelssammanhang och med tiden har det blivit synonymt med att representera en vinnare, en häst med ett STORT hjärta.

Intresset för storleken på en hästs hjärta kan man spåra ända tillbaks till Eclipse som föddes i England 1764.

Han var obesegrad i tävlingssammanhang med att vinna alla 18 lopp han startade i innan han drog sig tillbaka för att ägna sig åt avelsarbete, där han blev far till över 400 föl.

Runt 80% av alla fullblod i dagens läge kan genom stamtavlan spåras tillbaka till Eclipse.

När han dog 1789 var traditionen att man begravde endast hästens huvud, hjärta och hovar.

När man tog reda på hästens hjärta reagerade man över dess storlek, det var mycket större än normalt och vägde då 6.36 kg vilket var dubbelt så tungt som en ”normal” hästs hjärta.

År 1973 vann Secretariat Triple Crown, han var den första hästen på 25 år som lyckades med den bedriften.

Han satte många banrekord och vann många stora lopp med många längder, det mest berömda var nog Belmont Stakes 1973 när han vann med 31 längder…

Secretariat avled 1989 och när de utförde en obduktion så stannade allt upp när de såg hans hjärta, det var inget fel på det bara det att det var enormt stort.

Tyvärr vägdes inte hans hjärta vid det tillfället men man kom att göra en jämförelse med en av dåtidens rivaliserande hästar, Sham . Shams hjärta vägde 8,18 kg och enligt jämförda beräkningar vägde Secretariats hjärta uppskattningsvis 10kg.

Sham var den som var på andraplats i samtliga Triple Crown löpningar efter just Secretariat.

Thomad Swerczek,patolog vid universitetet i Kentucky :

” Jag har gjort tusentals obduktioner och har lagt märke till skillnader i storlek på hjärtat mellan olika hästar innan vi träffade på Secretariat.

Swerczek sa ” Jag lade inte så mycket vikt vid detta förrän Secretariat kom han var som i en helt egen liga och de förklarade också prestationen han gjorde i Belmont Stakes. Det vore omöjligt för en häst med ett litet hjärta att göra det som han gjorde.”

Patologer kom att studera Secretariats hjärta ingående och det var anatomiskt perfekt, och jättestort.

Det var Secretariats obduktion som föranledde sökandet efter X-faktorn hos hästar.

På 60-talet skrattade man åt australiensiska forskare som försökte förklara sambandet mellan hjärtats storlek och prestationer.

De upptäckte att det stora hjärtat verkade följa stolinjen och på så sätt fick den också sitt namn X-faktorn eftersom den förs vidare genom X kromosomen från stoet.

Ston har två X -kromosomer, en från sin hingstpappas mamma och en från sin egen mor. Stoet lämnar alltid vidare ett av sina x-kromosomer till sina avkommor.

Hingstarna får alltså sin x- kromosom från modern. Hingstens döttrar i sin tur får ett av sina två X- kromosomer från sin pappa och en X-kromosom från sin mamma.

Ett hingstföl kan således inte få en X-kromoson från sin pappa, de får en Y-kromosom i stället vilket är det som gör dem till en avkomma av manligt kön.

X-faktorn kan alltså bara föras över från en hingst till dess döttrar eller från mamma till hingstföl eller stoföl.

Efter mycket forskande genom att kartlägga fullblodens linjer fick man upp ett spår med stora hjärtan som ledde till ett sto vid namn Pocahontas som föddes i England 1837, samtliga storhjärtade fullblodshästar kan genom X kromosomen spåras tillbaka till henne.

Pocahontas var en ättling till Eclipse precis som senare också Secretariat .

Genetiskt sett kan det stora hjärtat bero på en mutation som kommer från en enda häst.

Fortsatta studier leder vidare till en hingst vid namn Hautboy vilken kan ha ärvt den ”storahjärtgenen” från sin mor men där tappar man spåret då modern där endast anges med Royal Mare . Eclipse ärvde sitt stora hjärta från sin mor, Spiletta, en ättling till Hautboy.

Pocahontas dog vid en ålder av 34 år och han få många föl under 20 års period.

En tävlingshäst med ett stort hjärta kan jämföras med en V8 turbomotor som tävlar mot en 4cylindrig motor i hästkapplöpningsvärlden.

Ett stort hjärta är alltså en stor motor som kan pumpa runt mer syre och ge hästen optimalt med fart, större uthållighet och större kapacitet .

Mest kända amerikanska hästar som bevisat har X-faktorn inkluderar Man’O War, Citation, War Admiral, John Henry, Northern Dancer, Native Dancer and Seattle Slew.

Nu är ju denna forskning kopplad till fullblod mening jag tycker det finns många intressanta perspektiv att leka med i tanken. Den amerikanska travaren härstammar ju från Messenger som var en engelsk fullblodshingst som föddes år 1780.

Marianna Haun har skrivit böcker i ämnet x-faktorn baserade på hennes efterforskningar vilka naturligtvis stötts och blötts om huruvida det stämmer eller inte, hon själv finns inte kvar i livet längre så hon kan inte fortsätta sina studier. Men ämnet är ju onekligen intressant…

Inom travaveln kan man inte nog betona vikten av ett starkt möderne, av vad består ett starkt möderne egentligen ?

Stoet själv ska gärna ha presterat och lämnat avkommor av båda kön som tävlar framgångsrikt. Stoet ska ha flera generationer bakåt där stona presterat och i sin tur lämnat springare. Det är lite intressant att fundera på vad det faktiskt är som gör en mödernelinje framgångsrik, vilka egenskaper etc.

Nu är det ju inte så att bara för att hästen har ett stort hjärta så blir den en stor stjärna det finns många andra faktorer som spelar in tex en ofördelaktig exteriör, mentaliteten, det mänskliga handhavandet, det finns ju tusen variabler till varför saker och ting kan gå snett, det vet ju alla som sysslar med hästar.

Men det är klart man har hellre en V8 än en 4cylindrig motor även om V8:an oftast gör mer väsen av sig…🏎️

En allroundhäst…

Det är ju ett ord man svänger sig inom ridsporten med, som ger en positiv klang, en häst som både kan springa fint på dressyrbanan men som också hoppar bra.

Igår visade Desideria med råge att hon verkligen är en allroun inom sitt gebit, hon tog en pallplacering på den längsta distansen vi testat 3140m, det var lite dåligt med lopp just nu och framförallt när man vill ha autostart så vi testade när det ändå var så nära, visserligen har hon varit ute på 2640 m förut , en gång var hon trea på en bra tid och en gång var det ett riktigt bottennapp när hon inte stod att känna igen alls, fast just den dagen hade nog inte distansen spelat någon större roll, har man en dålig dag så har man.

Hon har placeringar bland dem 3 på alla distanser från 1640m till 3140m, det är verkligen att vara allround, tittar man tillbaka på hennes mödernelinje så fanns det ett sto född 1985 som om jag inte minns fel föddes som (windsvept) hon hette Erva Bowler och är Desiderias mormorsmor.

Erva Bowler gjorde 73 starter och tog 9 segrar, 7andraplatser och 11 tredje och tjänade 377 000:- på sin tid. Hon hade en del pallplaceringar också inom rikstoton som på den tiden hette V65. Hon segrade på samtliga distanser från 1640 till 3140.

(På bilden är just Erva Bowler vid seger på Solvalla och farmor och farfar råkade vara på plats för det var The Owners Day).

Jag kommer ju ändå ihåg ”Bowlan” ganska bra och hon var häst-elak, precis som en viss Desideria och hon hade ett ganska långt ”ansikte” vilket också gått vidare i generationerna.

På detta vis är det ju faktiskt väldigt intressant att gå tillbaka i stamtavlan när man känner till flera generationer bakåt, alla dessa likheter och avvikelser.

Det är väldigt intressant med gener och har läst en del om en teori som härstammar från galoppen om att det ska finnas en gen som följer möderneslinjen och som gör att avkommorna får ett riktigt stort hjärta. Det har forskats en del om detta och tänkte att jag ska berätta om det vid ett senare tillfälle, för det är verkligen ett intressant ämne.

Det blev en lite annorlunda dag med Desideria då jag åkte med henne till Bergsåker och Jouni och Lars-Åke åkte med Tekna till Lycksele.

Mamma följde med mig som hantlangare och jag var nöjd med att det flöt på utan missöden, alla vet ju att ibland kan ju utrustningen spela en ett spratt men allt flöt på och Desideria gjorde en toppenprestation och det märktes att hon förstod det själv, för den där lugna värdigheten som hon kan utstråla när hon gjort något bra infann sig och den höll till och med i sig till dagen efter. Hon gick rejält i spåren från sista häst ungefär 800 kvar fram till att bli trea så hon var verkligen bra.

Hon åt väldigt bra efter loppet också vilket är positivt för det har hänt att hon ätit lite dåligt på morgonen efter när det varit lite tufft.

Tekna har varit jättefin i veckan efter förra starten och enligt rapporterna värmde hon bra däruppe, i loppet blev hon visst lite spänd över galopperande hästar på såväl in som utsida så hon sympatiserade med dem helt enkelt.

Sen blev det en galopp till och sen kördes hon lugnt för att ta sig runt och det blev ett 6epris.. Inte mycket att säga om det är orutin som spökar och det är som det är, sen såg jag i listan att hon fått startförbud 10 dgr för orent trav och det är ju mindre roligt, har dock inte kunnat se på liven hur det såg ut för det var något fel med bildöverföringen från banan, det var ju lite synd för man vill ju gärna se så man vet.

Med hästar kan ju allt hända från den ena dagen till den andra och inte minst med de yngre förmågorna så vi får se nu hur det verkar.

Så dagen innehöll både upp och ner som med det mesta i livet, man får glädjas åt det som funkar och sen göra något åt det som inte gör det, helt enkelt. 🙏

En siffra med hem

Idag blev det en utflykt med Tekna till Ovalla, själv har jag aldrig varit där så det var roligt att få se hur det såg ut. Fint väder hade vi också så länge vi var där, vi gick ut i första loppet.

De här sommarbanorna förstår jag verkligen att folk gillar, det är roligt och mysigt och lite som det var när man var liten och följde med på trav, alla ville vara med och folk gick lite man ur huse för att åka på trav, det är sällan det är så nuförtiden, snacka om kontrast mot förförra veckan Solvalla och nu Ovalla.

Det är speciellt också på det viset att det är 800m bana och inte några doseringar att tala om men det lutar lite här och där och gör det lite extra spännande.

Tekna var helt nöjd med att vara inne i morse när de andra gick ut, hon verkade vara inställd på att i dag händer det nåt.

Det är små boxar på Ovalla och smala gångar så man är verkligen glad en sådan här dag att man har en snäll och ganska liten och behändig häst med sig. Hon sköter sig verkligen superbra med tanke på hur lite hon ändå varit ute. Hon hänger liksom bara med…

Efter värmningen bytte vi från kindstropp till pinne. Det var två strykningar i loppet varav en hade nummer 1 så hon fick leda volten.

Det blev en galopp strax efter start men sen började det flyta på och i det lilla fältet blev det så småningom andra par utvändigt och hon tågade på bra ända tills med var på väg in i den sista kurvan då kom det en galopp till. Stroppen på ena sidan till käken hade släppt så den hade hon inte mycket hjälp av. Hon tog sig dock i mål som 6a så det blev en slant och ett godkänt resultat med en tid dvs ett rekord, puh det var skönt, det är bättre med siffror i programraden än bokstäver.

Så det blev ingen clear round ännu men vi var nöjda, det syns att hon lär sig och det var en lite trång situation idag med hästar runtomkring som galopperade och det är ju lätt sådant smittar speciellt när de är unga och oerfarna men det klarade hon av fint och höll sig i trav.

Men apropå liknelsen med Clear round här kommer en till, jag kan jämföra läget lite med när det kommer in en gångartshäst på banan som kanske travar för en 8 eller en 9 i sin grund men som kanske blir lite spänd och det blir missar som gör att betyget åker ner till underkänt tex en 4 eller ännu lägre, det blir kostsamt i det sammanlagda resultatet och det kan se lite stökigt ut i protokollet:

8

7

8

4

7

3

Det är liksom både upp och ner grunden finns där men det kanske brister lite i det tekniska som gör att det blir lite ojämnt. Man ser fina kvalitéer men ibland spricker det lite.

Det är det som man får jobba med att befästa, utveckla en jämnhet, lite så är det med lilla fröken också, ibland blänker det och ibland trular det lite, men det är spännande… Man får lägga en pusselbit i taget.

När vi kom hem och Tekna stått och myst under Bemern skulle jag ta ut Desideria och i hennes box låg en vit fjäder ( ett betydelsefullt tecken för mig), det kändes tryggt.

Nu är det iallafall helg för oss också 🌄