Blogg

Is och Eld

Ja då var vi inne i December, jä jippie det är inte långt kvar nu till vintersolståndet, tänk då vänder det och vi går mot ljusare tider, så välbehövligt. Det är lite knöligt som vanligt så här års, man väntar förhoppningsfullt på snön när det är hårt i backen och så blir man jätteglad när den väl kommer å sen tjipptjilevipp så är det klabbsnö och stylttider eller varför inte lite regn och isgata..suck. Men efter dagens körning så började det snöa så vi får se vad som händer.

Tekna har vuxit väldigt mycket under hösten och fick stora pluspoäng häromdagen när Jouni var tvungen att stanna ute på körturen och rätta till slaggjorden och hon stod som ett ljus, det har ju varit lite full fart framåt som gäller med den där bruttan.

Desideria fick lite skav av knäkappan senast och hon är och har alltid varit så känslig i huden så vår vana trogen har det gått åt mycket alsolspritsomslag ett tag nu när det började bli ordning på det började det krångla med karlederna, som tur är hade jag kvar av Solheds serum, det är grymt bra mot mugg och rasp och diverse andra otrevligheter.

Det har alltid varit mycket pyssel med huden på fröken, hon har ett speciellt shampoo som hon tvättas med och framförallt benen som hon gärna kliar sig på.

Musse har varit pigg och glad och känns bra, vilket är skönt då banan var väldigt krävande sist så det är mycket positivt. De har ju varit en del jobb med hans kropp. Det är så roligt för han är en helt otroligt levnadsglad individ när man är ute.

Ett glädjepiller på fyra ben 🦄

Julmusiksterrorn

Jajamän nu är den här…. Bara julmusik på radion redan nu. Kommer ihåg ett år när jag jobbade på Kappahl före jul man höll på att spy på julmusik…

Jag skrattade för mig själv idag när jag hörde Just D:s Juligen på radion, de har ju en klockren strof:

”Alltid samma terror år efter år”.

En hel del låtar är man ju så trött på och det går liksom aldrig ur men sen finns det ju några man gillar och ibland kommer de ju några nya.

En av de jag inte lessnat på efter alla dessa år är : Snart kommer änglarna att landa av Ulf Lundell kan bero på man inte hör den så ofta. Jag gillar också Pentatonix version av Hallelujah. Sen kom det en låt för några år sedan faktiskt som jag gillar Julkort från Vårby gård.

Men i övrigt så känns det mest som julmusiksterror ända fram till årsskiftet…

Alltså vissa dagar…

de tar priset… Det var en sån igår. Regn och slask och trav på Bergsåker. Två hästar till start. Lite jäktigt såklart då den ena skulle gå i första loppet och vi skulle åka med hästarna var för sig då Musse vill åka brett och ja Desideria är ju Desideria.

Eftersom jag inte ville de skulle stå inne och bli nervösa för de var nåt på g så fick de gå ut tidigt, Desideria ville dock inte gå från strålkastarljuset där hon skulle stå och kråma sig.

Musse passade på att köra en helkroppslerinpackning, jippie , täcket stod för sig själv om man säger så. När vi väl kom till Bergsåker så visade det sig att stänkskärmarna till den vagnen Desideria skulle ha inte fanns och ingen annan vagn fanns att få tag på som tur funkade det med vagnen Musse skulle gå med. Då kom nästa grej, kusken fick förhinder och kunde inte värma och vi brukar ju ha med dress och väst och hjälm men inte idag. Hittade tillslut lite grejor så jag for ut och förvärmde runt hagarna och sen kom Ricky och ställde upp och värmde på banan. Hon var lugn och bra. Med tanke på att allt varit så lättsamt hittills (ironisk) så blev jag ju inte överraskad över att jag slog näven när jag skulle skriva ur brodden fram så lillfingret svullnade upp och blev blått och diverse hål på knogarna, det är ju en del av charmen med trav på vintern.😊

Från det svåra läget bakom bilen blev det lite kämpigt inledning och så småningom dödens men hon såg inte hetsig ut där det blev mycket hästar överallt till slut då ledaren galopperade i sista sväng och hon hon styrdes ner på innerspår, hon gjorde det bra på den tunga banan och blev 6a på 16,4 de var tre hästar på samma tid, 4an 5an och 6an så hade lika gärna kunna varit 4a. Hon var väldigt pigg efter och blåste inte särskilt heller så det verkade ändå som hon tog det bra.

Lite hade man ju funderat på hur det skulle gå att åka med Musse som har lite klaustrofobi där det är trångt och han var rätt nervig när vi hämtade honom. Jag hade dock provat att sätta på han stresshuvan några dagar före och så fick han ha den på sig och han klev snällt in stod bra och var inte stressad eller svettig när vi kom fram så det kändes toppen.

Han stod mest och filurade tills det var dags att värma, lugn och fin och vi var nöjda med hur travet flöt på. Dock blev ju banan bara sämre och sämre ju längre dagen gick . Han fick ett snällt lopp enligt planen och höll ihop travet och knep en sista slant så det var ett steg i rätt riktning, han har ju inte startat på länge och nånstans måste man börja. Så trevlig häst iallafall att vara ute med, snäll och lättsam.

(Lite skitig Musse efter loppet.)

Han verkade rätt nöjd med sig själv efter och i det närmaste sprang han in i finkan när vi skulle hem.

När han kom hem gick han raka vägen in och började kaxa upp sig mot Tekna som står boxen i bredvid riktigt ordentligt så han måste ändå insupit en del självförtroende när han var borta.

Desideria i sin tur mopsar gärna upp sig mot Gemeaux när hon varit borta och var skitgrinig mot honom och högg och höll på och jag skällde men sen kunde hon inte hålla sig å jag såg varthän det lutade när jag höll på att byta täcke så såg jag hon öppna gapet och hann ryta till i precis rätt sekund öronen åkte fram och så blev det en gäspning mitt i allt, precis som hon skulle säga -Näerå skulle bara gäspa, jag har inte gjort nånting, snacka om lurig den där 😊.

Pigga och glada hästar nu på morgonen efter med fina ben så det kändes bra.

Tack Ingela och Ricky för hjälpen igår 💜.

November Rain och drömmar om en ljusare tid..

Jag tycker November är årets absolut drygaste månad och de senaste dagarnas regnande har ju spätt på det helt klart, men november är snart slut och innan vi vet ordet av är det jul. Så jag tänker blicka framåt, formen på mig själv har det ju varit lite si och så med men det känns skönt att magen varit bra i en hel vecka nu.

Lite trixigt är det ju att tänka om radikalt i matväg men jag har varit benhård denna vecka, inget bröd och inget socker, massa bovete, broccoli osv. Konstigt nog har jag inte känt något speciellt sockersug, så det har gått bra, idag har jag dock haft ont i skallen men funderar på om det inte har att göra med ändringen så det går säkert över.

Nä nu blickar vi framåt för det kommer bättre och roligare tider. Annars rullar väl saker på, Musse och Tekna har tränat tillsammans idag och Desideria lever som vanligt rövare så fort hon får chansen utom igår faktiskt när jag jag gjorde en Masterson samtidigt som hon stod på jordning. Då var hon för en gångs skull väldigt mild, när jag var klar med henne tog jag Musse och han njöt i fulla drag och övriga stallet stod och sov samtidigt. Sånt grymt lugn var det längesedan jag kände av och det är verkligen balsam för själen.

Jag drog ett kort från min Way of the horse-lek och det kändes som en väldigt bra beskrivning av mig och flocken igår.

”A swirl of energi connects two beings dancing in spontaneous flow. Freed from the limitations of species, roles, and expectations, they move in timeless communication where thought becomes form and open hearts lead the dance”

Lite sån nivå på samhörighet känns det som man komma in i när man använder Masterson på hästarna, det är så häftigt. 🙏

Magkänsla…

Nu blir det ett lite annorlunda inlägg, det blir bra detta också att det blir sparat med tanke vad som blir framledes, så länge jag kan minnas nästan har min mage spökat, åtminstone någon gång sen gymnasiet, fick ofta ont i magen efter jag ätit och att rida efter jag ätit var stört omöjligt, diagnosticerades med IBS och efter det har man faktiskt inte fått mycket hjälp, lite lärde man sig vad man kunde äta och inte, har testat mot födoämnesallergier osv, de sa inte mycket men har självmant uteslutit vissa saker ändå.

Åren har gått och man har faktiskt vant sig en del vi de begränsningar det innebär, när jag red och tävlade var det ett väldigt sjå med både, hur när och vad man skulle äta, för att inte tala om när man är på resande fot, är definitivt sämsta sällskapet eftersom jag inte vill äta för rädslan att bli dålig, så ja man blir antingen betraktat som tråkig, snål eller att man har ätstörningar, vad som nu är värst… Förut har jag haft bättre och sämre perioder och problemen kom ofta i skov men däremellan kunde det vara ganska lugnt, men nu under hösten har det eskalerat så till den milda grad att det blivit i det närmaste outhärdligt,

Jag var till vårdcentralen för ett tag sen och ja det var ju inte så mycket mer de kunde göra nu än de gånger man sökt förut så jag bestämde mig för att testa något annat, jag är ju öppen för alternativa lösningar.

Nu har jag fått hjälp med ganska mycket och fått en riktning i hur jag ska lägga upp kosten och nu ska det bli väldigt intressant att se vad som händer framöver.

Det kommer bli en hel del uppoffringar men det känns som det är dags nu.

Magproblemen och migränproblemen har visst också hängt ihop så nu får vi se hur det blir med migränen också.

Spännande tider 🙏

Magisk kväll…

Sitter uppe, det blev lite svårt att sova efter kvällen. Jag ska inte sticka under stol med att det kändes så där lagomt inspirerande att packa ihop för att åka in till Bergsåker en kväll som denna, ösregn och slask.

En som vädret inte verkade bekomma var Desideria även om hon i morse mer liknade en raptor ur ”Jurassic Park” än en häst. Tur jag hade en rejäl vadderad jacka för hon högg blixtsnabbt i armbågen när jag höll på att sätta dit halstäcket, hon fick sig en skopa ovett, hon vet att man inte ska göra så men ibland är det som det bara blixtrar till i skallen på henne och hon kan bara inte låta bli. Gör först sen komma på att det var en dålig idé.

Hon var grymt pigg och glad resten av dagen så hon är ju verkligen en dubbelnatur, å jag har ju sagt det förut lika mild som hon kan vara lika arg på en sekund.

Häromdagen var det några och tittade på hästarna och det var en liten pojke med och han hade en sak att säga om Desideria, hon var ljuvlig … Så hon vet att välja sina tillfällen.

Inga sura miner över vädret och eftermiddagsmat och till och med en eftermiddagslur hann hon med och var väldigt lugn och harmonisk. Det kändes bra i hjärtat faktiskt trots vädret.

Det finns många nyanser av beteende som jag kollar in inför tävling och det kändes bra. Det har varit några detaljer jag stört mig på de senaste gångerna vi varit iväg då hon varit lite nervig men nu var allt lugnt.

Jag tror det var bra också vi åkte till banan förra veckan och körde ett lite längre men lättare jobb och hon fick känna sig stark för idag var hon verkligen i balans hon till och med hälsade med sitt fjärilsgnägg på morgonen när jag kom.

Allt fortsatte i samma lugna stil in på banan och i värmning. Lite sedvanligt hopp och galopp på väg upp mot bilen men sen travade hon och kom iväg. Hamnade i andra spår och hängde med sen när de förevarande gick i tredjespår, sen rundade hon i fjärde spår med en rejäl långsida och var sen i ledningen och vann så småningom med 3 längder.

(Bilden från värmning)

Det var så roligt, hon var fin och bra, och extra kul att Patrik som körde henne mycket i början när vi startade här hemma fick vinna med henne, hon gjorde många fina lopp tillsammans med honom utan att få vinna, så det kändes extra kul.

Hon var så nöjd med sig själv efter, lite stökig men hon pinkade direkt efter duschen i dopingstallet så det gick fort.

När hon kom hem skulle hon som vanligt visa boxgrannen var skåpet ska stå…

Det kom ju som en hel del regn under kvällen och var mulet, men precis när vi kom hem skingrades molnen och en stor fullmåne uppenbarade sig, magisk avslut på en fantastisk bra kväll.

Farsdag och redan en bit in i November.

Tiden går ju fort även om det inte är sommar och varmt, eller ja den går väl lika fort året runt det är bara det att det finns lite fler av de ogästvänliga månaderna.

Den sista tiden har träningsmässigt bestått mest av skritt, en del dressyrövningar för några och en del banjobb.

Idag är det farsdag och jag ska faktiskt berätta vad som hände tidigare i veckan. Det har ju varit alla helgons precis och denna helg nu farsdag så det kanske har med det att göra.

Mittemellan dessa dagar i veckan som var drömde jag att jag stod och hängde på staketet på stallbackssidan på Bergsåker, ganska precis bredvid den nya utfarten från banan, det var ingen tävlingsdag eller så utan jag stod där för att titta på hästarna som sprang på banan.

Inget konstigt med det om det inte varit för att jag inte var ensam, det var just de som var grejen att bredvid mig stod pappa, naturligtvis i sin gröna gigantiska köroverall, inte kördressen utan typ träningsdress, (hittade en bild).

I vilket fall så stod vi där och både tittade och lyssnade på hästarna som sprang förbi.

Vi sa ingenting utan tittade bara på vad som försigick, så småningom spänstade Desideria förbi och jag minns att det knappt gick att höra hovnedsättningarna, det enda som hördes var den rytmiska andningen som ekade mellan byggnaderna. Vi sa fortfarande ingenting utan bara tittade på varandra i samförstånd.

Jag vände mig så småningom för att börja gå tillbaka upp mot stallet, då var det återigen bara jag där men det var ett välkommet besök och då behöver man inte alltid säga så mkt.

Det är faktiskt lite roligt för jag drömmer inte särskilt ofta om hästar, eller de människor som inte finns med oss längre.

Det händer visserligen någon gång per år fortfarande att jag drömmer katastrofdrömmar om ridtävlingar dvs att man kom till tävlingen för sent, glömt hästen, inte lärt sig programmet, missat framridningen eller ska in och konstigt nog hoppa en klass utan att ha lärt mig banan.

De där drömmarna kom alltid som ett brev på posten en eller ett par veckor före ridtävlingssäsongen skulle dra igång förr om åren, som en mental upshaper eller nåt.

I vilket fall önskar jag alla pappor en glad farsdag, oavsett om de vandrar på jorden eller om de befinner sig någon annanstans..❤️🌈🌌